Efter att ha suttit i soffan och storgrinat i 20 minuter har jag nu ryckt upp mig!

Nog har man översvämmning på tårar när man sitter och hulkar och gråter i 20 minuter pga att slutet på en bok var så sorgligt! Hade svårt att ens kunna läsa sista sidorna för att jag grinade så mycket. Blödig kallas det. Hela dagen har jag nog varit rätt så blödig. Tog bussen hem till stan där kring 14 och höll på kräkas redan i Holmsund. Vid strömpilen var jag påväg av bussen, men höll mig ändå till stan. Åksjuka kallas det..! Sen slängde jag in två mattor i tvättmaskinen och promenerade med cykeln in till stan.

Jag har nostalgi i kroppen. Det är jobbigt som fan. Just den här helgen är nostalgi som fan! För två år sedan åkte jag idag till Husum över helgen och lirade fotboll. Inget konstigt med det iofs.. men iallafall. Allt är bara så... nostalgi, just nu. När jag gick till Stadsbiblioteket så fick jag veta att Benhabib är ute någonstans i post-världen och ingen vet riktigt var, great. Så istället gick jag till Ica, handlade för 271 kronor och cyklade hem igen. Extremt peppad på att tvätta hela fredagskvällen. Jag menar, vad gör man mellan alla tvättarna? Och jag har faktiskt tre tvättar kvar.

Tja, tur att jag har mat för 271 kronor, och att det garanterat finns något program att grina till ikväll. Jag menar, jag tycks ju kunna gråta åt vad som helst, så det lär ju inte vara några problem. Jag antar att man måste gråta ibland, bara för att lätta på trycket. Tårarna kanske produceras hela tiden, och när det blir fullt måste man släppa ut dom, oavsett om man egentligen har något att gråta över eller inte. Imorse läste jag tex. alla dödsanonnser i VK och grinade åt det i ungefär en kvart. Normal tjej? Knappast.

Nu åter till tvätt och matlagning. Till middag serveras fisk och potatis med spenat.