jag var ingen stabil chaufför när jag körde hem klockan 5 imorse. helt kantstött och trasig. det enda som håller mig på föttern,det enda som tar mig upp på morgonen, det är det där hoppet på mina mirakel. att det kommer bli bra. annars vet jag inte alls hur jag skulle kunna klara det här.

om du har lika ont som jag. då är världen alldeles för orättvis.
älskade.