Jag gjorde mitt bankärende, lunchade med en vän, och for sen och tränade. Nu är jag hemma igen.

Vi sa att det är hemskt att känna sig ensam, och det är hemskt hur lång tid det skulle ta innan nån upptäckte att man var borta. Minst tre dagar, och längre för mig. Det är skrämmande. Jag är bra på att vara själv, men jag är dålig på att vara ensam.. Sen kom vi fram till att det egentligen är sjukt att jag var tillsammans med E ändå. För vi är så fruktansvärt olika varandra, på alla sätt. Sen skrattade vi gott åt hur jag höll på med allt det där.. Vad hände egentligen? Med andra ord, hon och jag har ändå gått igenom en hel del etapper.Och ibland kan man inte annat än skratta.. Just nu är jag iofs inte så bra på att skratta men. Inte så bra på något. Men jag fick i mig lite lunch iaf, och jag tränade faktiskt rätt så länge.. Nu mår jag mest bara illa. Känner mig lite skakig i kroppen. Förresten fick jag höra sjukaste chockade grejen idag, vilket gjorde mig helt stum. Vad händer egentligen med världen? Jag får lust att gräva ner mig. Känns iofs relativt bättre på dagarna. Men hade det funnits en spade till hands igårkväll, hade jag lättt grävt ner mig. Eller något annatdumt. Ibland är jag inte på topp med andra ord.. Och verkligen inte när det börjar skymma. Mörkret skrämmer mig. Och jag litar verkligen inte på mig själv i vissa stunder.

Jag förstår inte hur allt ska gå när hon far härifrån.
Det känns ensamt nu. Och när hon är borta.
Då blir det nog tomt.


Flower Power