Jag skulle nog inte ha farit hemifrån igår ens.

Varför vistas bland folk när man inte ens klarar av att vistas med sig själv? Trodde det var tomt när jag for hemifrån, men det var tydligen väldigt mycket kvar. Och när det bubblar upp så finns det inget stopp. Det bara väller över.. Så patetiskt, tragiskt, pinsamt. Det var skönt att få krypa ner i sängen. Och jag tänker inte gå upp. Inte än på ett tag. Har ont i huvudet fortfarande. Så sjukt ont..

Kom nu. Jag vill det..
Det svider, min vän.