Så.

Jag har slukat min bok. Den gick inte att lägga ifrån sig. Nu känns det lite synd. Vad ska jag nu göra innan jag somnar på kvällarna? Bra böcker vill man aldrig ska ta slut. Idag har jag inte heller fått något gjort. JAG MÅSTE TILL BANKEN! Dom har fått nån knäpp och skickar mängdes med VISA kort till mig nu. Tack, men det räcker med ett? Sen måste jag in till stan också.. Imorgon? På torsdag? Uhh... jag skjuter alltid upp saker. På torsdag ska jag ju till doktorn också, hur ska jag hinna om jag fortsätter såhär? Proverna visade iaf inget speciellt. Hade lite väl lite av ett protein, vilket tyder på att jag haft något, men annars inget. Jag är nog ganska frisk.

Jag  har förresten råkat måla upp ett litet drömscenarium för mig själv. Det är inte bra. Jag kan verkligen höra mammas röst som ekar i huvudet. "Inte gå runt och fundera på sånt du inte kan påverka bla bla bla bla då blir du en av dom som hamnar på psyket eftersom att du är rädd att det faktiskt någongång kan bli ett tredje världskrig.." Haha.. jag är ett psyk. Men vadå, jag har ju bilden framför mig. Perfect! Och jag skiter i om någon annan har en annan åsikt. För hitills har jag ändå bara hört positiva åsikter, så jag kör på det. Go for it girl! Mamma hejjar på mig, det är ju bra. Och jag menar, nu kan det ju bara bli bättre. Och knäppare än vad jag varit hittills (stavning?)  kan jag ju knappast bli. Jag blir verkligen helt dum i huvudet av sånna här situationer. Glömmer typ bort hur jag är hur jag brukar vara, och förvandlas till en idiot. Vadå, desperat? Jag vet helt enkelt inte hur jag ska bete mig för att vara normal. Vilket slutar med att jag blir en bitch och skitjobbig. Rätt så intensiv. Vad hände med självdiciplinen`?

Jaja, jag gillar ändå läget. Ingenting känns helt förlorat, och det mår jag bra av.
Faktiskt, det är anledningen till att jag mår bra.

Nu börjar jag jobba snart. Kanske ska jobba med den nya Carro idag. Med andra ord, hon som tar över efter mig. Tydligen så är hon hur blyg som helst och säger ingenting. Hon kanske är som jag är. Jag är också ruskigt blyg. Men jag har väldigt svårt med tystnader. Då pratar jag för två istället. Eller för fem. Inte okej..

Jaja, på återseende. Och förresten, jag vette fan var jag lagt mammas finörhängen som jag lånade när hon var utomlands. Och inte har lämnat tillbaka sen dess. Hon kommer halshugga mig om jag inte kommer på var jag lämnade dom sist. Jag vet egentligen inta alls varför jag har på mig dom, eftersom att mina öron blir väldigt röda och onda av dom. Istället tar jag av mig dom då och då och lägger dom på dåliga ställen, som jag glömmer bort.
Så typiskt mig att lämna saker runt mig, överallt!
Jag kommer aldrig att växa upp och lära mig =)


Förresten, kära du.
Nästa gång lovar jag att le snällt och fint så du
får din bild. Jag har fått en liten fixidé att jag inte
kan vara med på bild. Men egentligen bryr jag
mig inte. Så nästa gång kanske du får med
det där ögonblicket då jag är som snyggast ;) haha..


Absolut skönaste sättet att sitta framför datorn på om man har ont i ryggen,
känner mig ungefär som en groda!