I can't bite my tongue forever.

Varför märker jag inte att jag gått över gränsen förrän jag är på andra sidan? Varför går det så fort och varför är det ingen som bromsar? Varför blundar jag och hoppar istället för att hoppa med ögonen öppna? Varför är alltid golvet längre ner än vad man trodde och varför är det så mycket hårare än det ser ut att vara? Varför nappar fiskarna när de inte borde och varför flyr dom när man behöver dom som mest? Varför måste man alltid tävla mot tiden och varför tänker jag inte längre när jag borde, och mindre jag ska det? 

Det är alltid en för mycket eller en för lite. 

Varför går det inte ihop, det man vill och det man borde. Varför kostar det så mycket att förlora och varför måste man riskera mer än man har för att vinna något som man kanske aldrig önskade sig. Varför finns det omöjliga så nära och det enklaste så långt borta. Varför är man så inställd på att hitta lyckan, att man inte ser den när den är alldeles framför en. Hur vet man vad som är bäst, när man ändå aldrig hinner testa på allt för att sen jämföra. Och om det verkligen är så, att man känner när det är rätt. Hur kan då någon annan säga att det är fel? 

Vem blir världens lyckligaste? 

Varför förstår du inte att alla tusen stigar tillslut går ihop till samma väg. Varför ser du inte att var du än vänder dig så är det där du tillslut hamnar. Varför ska det vara så självklart att det är den svåra vägen som är den rätta, när det kanske egentigen är den enkla allra närmsta som vi borde ta. Varför förstår inte alla att det är hjärtat, inte hjärnan som är det viktigaste. Varför kan inte någon berätta att ifall vi slutade tänka så mycket på allt, så skulle vi må så mycket bättre. Och idag fick jag höra, att med kärlek så kan man hålla en annan människa vid liv. Så varför säger du då att det inte finns mirakel?

Vi förtjänar det bästa.

Varför tar aldrig mina frågor slut och varför undrar du aldrig någonting. Varför ger du mig inte det svar jag vill ha på den viktigaste frågan, när du alltid ger mig det svar jag vill ha på alla andra. Varför är du inte lyckligast i världen, när du förtjänar att vara det. Och varför hamnar vi alltid sådär nära om vi egentligen borde vara långt ifrån. Varför är jag den som är liten och oförståndig, och du som är stor och klok, när ingen av oss egentligen vet, för det är ingen som vet. Varför drar du dig bort, om jag ger lycka?

Vågar du, så vinner jag.