Jag vill bort bort bort, men jag vet inte riktigt var. Antar att jag är en sån som behöver bekräftelser på ett eller annat sätt. Behöver känna mig uppskattad. Känns inte som att jag är till någon nytta annars.. Eller, ja. Eller så mår man väl bara bra av att bli omtyckt kanske. Vad än anledningen är så tror jag inte att jag kommer att få det jag vill ha här. Eller få det jag behöver. Det handlar inte om att ha äckel hängandes efter sig på krogen eller så, utan mer att man betyder något för någon annan människa. Och jag tror att jag är dömd här nu. Behöver andas lite ny luft. Se allt med andra ögon?

Känns som att den här slumpen kanske blir min chans till att vidga mina vyer lite. När jag for lämnade jag verkligen ett tungt träsk bakom mig. När allt bara kan vara svart eller vitt så är det lätt att det blir väldigt svart ibland. Och första veckan var verkligen tung. Skitjobbig. Men det blev enklare. Att sen få en ticket to heaven bara sådär att dra iväg, måste ju vara mitt öde att komma bort från allt  här hemma. Jag krigade verkligen för det jag trodde på, och som jag fortfarande tror på. Men jag är nog alldeles för svår för att bli älskad.

Nu när jag kom hem märkte jag verkligen att här finns det ingenting att komma hem till. En Passat på flygplatsen. En gräsmatta att klippa en gång i veckan och ett växthus att vattna varje dag. Gubbar på Ica som tycker att man ser ut som en spanjorska och ett fotbollslag helt utan gemenskap. Var finns den där uppskattningen som jag behöver? Var finns det någon som saknar en när man är borta? Tydligen inte här. Här kan man inte leva ifall man är under 35 år. Här finns inga möjligheter till utveckling eller till framgång på något sätt. Inte för mig iallafall. Här bor man när man har hittat allt man letat efter och när man är nöjd och trygg med det man har. När jag har fått min familj som jag verkligen längtar efter, så skulle jag gärna vilja bo i ett stort hus nere vid skärgården här. Men fram tills dess mår man bara dåligt av att sakna det.

Så, vad händer nu?

Att sitta och vänta medan man blir utbytt till en nyare och fräschare modell. Näe, då har man sjunkit för lågt. v 27 blir det norge med Majsan och Prinsen. Sen plåga sig igenom resten av sommaren på Ica och bara tänka på pengarna som ramlar in på kontot. Kanske dra iväg på roadtrip med Emmas sevenfourty ifall jobbet tillåter Hänga på droskan och pipmla vinare. Sen är den fanimig HÖST. Plugga eller jobba eller resa. Vi ser väl. Har kommit på att jag kan ta lägenheten i vilket fall som helst eftersom att det löser sig ändå, vare sig jag bor där eller inte. Vi ser väl. Go with the flow? Jag har svårt för sånt, men vad gör man inte.

Jag mår bra nu. Du är bra, och kommer alltid att vara bra. Och det är ingenting mer med det. Skönt! Ser fram emot att träffa dig bara för att få känna hur det känns att se dig igen. Haha... Ja, tänk så lite det krävs för att karusellen ska vända. Sen kan jag inte låta bli att le åt alla sms som har ramlat in i min telefon ikväll. Gaaalet säger jag...!! Vad hände?

Det är min nattliga syn på det hela.
Sen vet man aldrig hur jag ser på
det imorgon. Det brukar variera...

Vill inte lägga mig i min tomma säng nu.
Jag vill sova sked och hålla hand.
Jobbigt att vara ensam i Obbolaby.
Kanske ska man ta en vända över bron,
i värsta fall har man ju Tinna där iaf ;)

Godnatt.