God afton (godnatt?)

Jag har resfeber eller något. En tjock klump i bröstkorgen. Som om lungorna har blivit en aning mindre. Det får min fot att skaka sådär avslöjande. Jag saknar dig när du är nära men ändå så långt borta. Du är hal som en ål och det vet du. Just nu vill jag sitta i knä och hålla hand och kramas. Bara tills min feber är borta. Jag vill lyssna på hjärtslag och känna andetag och försökta andas i samma takt. Glömma stressen över att jag inte hunnit med någonting av allt jag borde. Jag vill stryka tummen över din handrygg bara för att det känns bra så. Bara säga ingenting för att det behövs inte. Jag tycker bäst om när allt känns så pass bra att inga ord behövs. Prick nu vill jag göra allt de där bara för en minut, för sen skulle det gå över. Sakna mig, bara lite, pucko. För även om du sa att jag inte skulle det, så kommer jag att sakna dig.


Jag borde sova. Imorgon är min första helt lediga Lördag på flera månader. Och det är så mycket som jag måste hinna trycka in där. Jag har inte tid att vara zombie av trötthet. Dessutom vill jag vara med lilleman eftersom att han säkert har växt 2 dm när jag ser honom nästa gång. (i övrigt, hur fasen ska jag kunna stå ut att tanka själv hela halva sommaren när jag verkligen SUGER på att tanka! haha, så pinsamt...!!)

Nu har dessutom ena blockljuset
nästan brunnit ned, så nu är det
verkligen tid för att sova!
Jag slår slår mina egna rekord i att
vara vaken ganska ofta nu mera!

Till dig, en puss
Till resten, godnatt.