Det är inte enkelt att göda mig helt enkelt.
Kräm är ok. Och fil med rätt flingor. Youghurt är också ok. Godis går ner, och frukt också. Resten är svårt. Jag tycker det smakar apa och plast och bara äckligt. Dessutom så har allt en äcklig konstistens. Allt är bara äckligt. Oftast iaf. Sen smakar det extra vidrigt när jag inte kunnat hålla mig från att läsa saker som bara gör mig så himla olycklig. Då går det nästan inte alls. (jag är inte bra för mitt eget bästa...)

Varför kan man inte bara låta bli när man vet att man bara sårar sig själv. Egentligen är det väl kanske bäst att ingenting veta? Jag har alltid sagt att jag hellre tar ett jävla tungt svar, än att inte veta. För det värsta som finns är ju att gå runt och inte veta. Men nu kanske jag har ångrat mig. För visst är det enkelt att bara glömma bort. Att bara låtsas som ingenting. Men självklart så måste jag ändå påminna mig själv hela tiden bara för att göra det svårare. Någonting i mig måste ju bara älska att plåga mig själv.

Jag dricker Ramlösa med päronsmak. Och har ätit jordgubbskräm. Det är göde. Idag har jag bara jobbat 4 timmar vilket är ganska slappt. Och jag har dessutom fått se sommarschemat. Jag jobbar må-fre 8-16 och torsdagar till 20. Det är kanske det bästa jag någonsin kunna hoppats på egentligen. Slippa alla kvällar..

Nu ska jag byta lakan och plocka lite. Sen borde j
ag väl ta mig ute på en promenad eller något.
Ikväll är det träning (som alla andra kvällar..).

Nu är jag kluven. För imorse chockade jag mig själv genom att vara på helt nya tankar. Samtidigt som jag ändå faller tillbaka till de gamla så enkelt. Jag vet inte. Jag vet ingenting. Jag vill veta. Jag trivs bäst med att veta bara för att då kan man lägga det bakom sig (fast jag är värdelös på att lägga saker bakom mig..).

Så, det är nedräkning tills jag får veta.
Och tills vidare biter vi ihop..