I made it! Pass är kirrat, så nu återstår bara att vänta.
Tur i oturen kan man väl säga..
Jag hann till och med äta mjukglass och korv på maxi,
och fick tre tablettaskar Pim Pim att äta i bilen medan
jag väntade på när min taxi skulle på bolaget. Mumma!

Åter till mitt singelliv. Har nu varit singel i... 8 månader! Och trots att jag verkligen inte är en ensamvarg och har väldigt svårt för att vara ensam så trivs jag. Jag har alltid varit en sån som behöver någon typ av trygghet i vardagen. Något som alltid finns där som man kan bygga rutiner kring. Och på något sätt så tycker jag att jag har haft det. Att känna förtroende för någon och veta att den finns där även om det ibland kan vara väldigt långt borta. Samtidigt som jag är en sån som har väldigt svårt att lita på folk, så brukar jag välja fel personer att lita på när jag väl gör det. Men nu känner jag tillit och det känns bra. Jag mår bra nu. Jag trivs. En varm känsla i magen.

Jag tycker om min situation. Det är faktiskt bästa tänkbara med tanke på var i livet jag är. Jag har ingenting som håller mig fast vid något. Även om jag verkligen inte skulle ha något emot att ha det. Jag har egentligen valmöjligheten till att göra istort sett vad jag vill. Sett utifrån är jag möjlig till det mesta, men sett från mitt eget perspektiv så vet jag hur jag vill ha det. För även om jag älskar det som det är just nu, så är det inte säkert att jag alltid kommer att göra det. Men vad gör det egentligen? Lev för dagen.

 Man ska leva så man mår bra. Sen ska man tänka en tid framåt men inte för långt framåt. För det finns en gräns för hur mycket man kan påverka. Man ska handla efter det som man tror på och man ska alltid sträva efter att nå längre. Sen ska man inte stirra sig blind på en enda utväg när det egentligen kan finnas så många fler som leder till samma ställe.

Jag älskar ögonblicken, utsikten, känslan och doften.
Trygghet, tillit och närhet.

Sen flyter vi bra, på samma våglängd.