Barnen smetade smör på mina väggar. De trampade in kexsmulor i mina mattor. De kissade på mitt golv. De tog fram mina hemligheter från mina lådor. De doppade mackor i mitt smörpaket. De hällde vatten i min säng. De pillade på ALLT! Jag var livrädd att de skulle komma framspringande och visa upp något olämpligt. Jag var var livrädd att de skulle smeta något i min vita soffa. Jag var livrädd för ALLT!

Sen tog jag  fram skurmedlet och sanerade badrummet. Kisset är borta nu. Sen sprayade jag halva lägenheten för att försöka få bort alla små fett-fingrar. Men smör är omöjligt. Smulorna är kvar. Och de värsta hemligheterna förblev ofunna. Tacka gudarna för det... Var ska man gömma allt? När barn är överallt!? Måste man börja gömma saker i garedroben nu igen? Jag tror det, för jisses så nervös jag var.

En sak är då säker. Jag ska inte skaffa 4 barn. Och inte 3 barn heller. Kanske två. Eller inget. Och jag tänker aldrig sluta att vara pedantisk när barn smetar smör på mina väggar. Men jag kommer aldrig någonsin att lägga kläderna i min garderob i färgordning. Eller vika dom snyggt i kanterna. Sen kommer jag alltid att äcklas ihjäl av att städa toaletter, även fast det bara är jag som använt den. Och jag kommer alltid att måste ha mina speciella trosor för träning, vardag, och fest.

Nu ska jag duscha, sen ska jag klä mig lite lagom fint.
Det är ju inte varje dag man ska på finmiddag med
finsällskap inte!

...en dag i taget..