Jag blev glad när jag loggade in på min blogg idag,
för jag hade fått en kommentar från Tinniz-girl!

Idag är det iallafall fars dag. Jag började min morgon med en promenad efter älven i regn och dimma. Kanske låter ruskigt och hemskt, men det var rätt så skönt. Man höjer bara musiken några snäpp i lurarna, sen tänker man igenom några olika tankar i livet och försöker fokusera med på alla bra saker. Det är lite lustigt det här med dimman. För när jag går vid vattnet, så är det som att det suuuuger ner mig. Man såg inte älven alls, men det är som att jag sugs närmare kanten hela tiden. Läskigt. Samma sak är det när en buss kör förbi mig, eller ett tåg. Då känns det också som att jag sugs in under den. Huvva..

Sen for jag in till Obbola för att hälsa på far min. Och precis som så många gånger förr så kom ämnet då jag föddes upp. "mamma hade ju knappt fyllt 20 och pappa hade ju justt fyllt 22...". Ja, historien om mig är rätt så komisk faktiskt. Ett under att jag sitter här idag efter alla om och men, haha. Jag är ett litet mirakel jag.. Sen tog jag iaf Pärlan och brummade hem i dimman. Man såg inte många meter framför sig kan jag lova. Men så härligt det är med bil! Jag får en kick, som ett rus. med musiken på högsta volym. Det är som en frihetskänsla på något vis.

Idag fick jag också veta att de sista min farfar sa innan han dog, alltså hans sista ord! Det var "se till att hon då inte kör ihjäl sig!" och sen dog han. Hur läskigt är inte det?! Betyder det att jag har en ödets dom över mig? Att jag kommer att hamna i nån trafikolycka eller så? Jag kan inte riktigt släppa det där.. Kanske borde jag inte ha bil trots allt.

Nog om det.

Gårdagen (anna ligger på golvet)



Morgonpromenaden