Jag är ledsen. Sådär deppig. Lite sorgsen.

Jag som har varit så duktig. Hållit alla tankar på avstånd. Glidit med på ett bananskal och bara försökt att vara. Men nu känns det ledsamt. Jag känner för att typ gråta. Eller bara krypa ner under täcket. Dricka varm choklad med mackor. Men jag har ingen choklad hemma. Och det känns tomt att krypa in under täcket. Och att gråta är inte bra, för då kan man inte sluta. Hur som helst så känns det inte bra nu. Jag vill sudda bort och vrida tillbaka och ha tillbaka och allt det där. Det försvinner inte och aldrig och förevigt! Det är som att den där tomheten aldrig tycks fyllas med något. Det fortsätter att eka där. Alldeles svidigt tomt. Varför går det inte över?

Hur som helst så har jag jobbat idag efter skolan, och det var lite roligt. Det är ett helt företag på jobbet som hjälper oss att bygga om hela rubbet. Jäklar så mycket som händer där alltså! Och byggledaren, som jag inte vet vad han heter, försökte lära mig ALLT om sitt jobb. Seriöst. Han ville lära mig läsa ritningar, lära mig om varor, om hyllor och om lappar. Och sen hängde han runt mig hela dagen. Frågade var jag bodde, vad jag gjorde, berättade att han hade utblildning som läkarblablabla som chef, blev uppsagd och fick dubbellönn i 9 månader och sen helt plötsligt så tyckte han att jag var en rolig tjej och undrade vad jag skulle göra ikväll, haha. Big nono! Men de var kul ändå, lär få mig några goda skratt i veckan tror jag! =)

Sen for jag iallafall till Storsjö och  sprang mina 4 km. Jag har kommit på nu att egentligen borde jag springa 6 km varje gång eftersom att det är för enkelt att springa 4. Men det tar ju sån jäkla tid, och det är trist att springa på löpband. Så jag körde lite rygg istället. Sen kom Alex och skulle prata med mig när jag sprang också, och då blir det avancerat! För det första så kan jag knappt prata när jag springer, så jag flåsar mest. Och sen skriker jag dessutom. Sen måste man stå mitt emot mig när jag springer, för annars springer jag av rullbandet! Har nog svårt att hålla mig kvar där som det är...

Näe, nu ska jag duscha bort mitt äckliga svett och ta på  mig mjukisar istället. Så ska jag koka te och blunda åt diskberget. Sen ska jag försöka bli glad igen. Man kan inte göra mer än sitt bästa..

Godnatt.