Idag, liksom en del andra dagar faktiskt, så for en tanke genom mitt huvud. Jag tror att jag trivs med att vara ensam (chockar jag världen nu?). Eller, egentligen så har jag ju alltid sagt att jag är dålig på att vara ensam. Jag trivs bättre i tvåsamhet där man kan dela alla ögonblicken med någon. Men ibland så får jag bara den där känslan, att va fan. Ensam är stark. Du behöver inte anpassa dig. Du behöver inte bli sårad. Du gör vad fasen du vill och det är bara du som det berör. Och när jag far ut så gör jag vad jag vill, med vem jag vill, var jag vill, OM jag vill. Och sen när jag kommer hem igen så diskar jag när jag känner för det, och städar toan när jag vill. Lagar jag inte maten så blir det ingen mat. Tvättar jag inte så har jag tillslut inga kläder. Och sen släcker jag lampan när jag vill och kan ligga och läsa hela natten om jag vill. Jag kan till och med sjunga mitt i natten om jag så skulle känna för det. Och ifall jag vill kan jag sova i pyjamasbyxor och långärmad. Eller så sover jag helt enkelt i trosor bara. Jag gör som jag vill.

Det finns många kvällar då jag känt att det skulle vara skönt att ha någon där. Bara utbyta lite fraser om den gågna dagen eller bara ha några andetag att lyssna på tills man somnar. Men efter någon månad så vänjer man sig faktiskt. Man vänjer sig vid att inte ha någon som vet allt om ens dagar och det som händer i livet. Man vänjer sig med att inte ha någon att bolla tankar med eller någon som snarkar så man bli galen på nätterna. Jag trodde aldrig man skulle kunna vänja sig, men jag har nog gjort det. Och man uppskattar faktiskt den här tiden bättre då. Att bara göra som man själv vill. Valmöjligheterna är rätt stora faktiskt. Jag menar, potatis, pasta, potatismos, grönsaker, gröt, ris, jäklar vad mycket olika det finns... Sen kan jag påpeka att jag är mycket väl medveten om att jag talar emot mig själv OFTA. Och imorgon säger jag kanske tvärt om. Man vet aldrig..! Men jag är iallafall medveten om det!

Och med några lånade och grymt bra ord från Carolina Gynning så avslutar jag det här inlägget.

"Carina 31, massor av champagne, ostron, gamla vänner,
människor som bryr sig, ett viktigt telefonsamtal, grannar
som festar sönder sig, skrikande asiater, ett liv, mitt val,
klockan tickar, ett vackert slut, en dröm som blir sann,
lämna, våga se, en sanning, många sidor, bryt upp, våga,
ask yourself? do you feel sorry for the shark, NO."

(Jag var till och med tvungen att ta kort på känslan.)