..att klamra sig fast vid stoltheten.

Den där blöta och sorgsna hösten kom snabbare än jag kunde ana, för när jag vaknade imorse var den här. Och jag har alla de där höstiga och gråa känslorna i mig. Inte de där mysiga i vackra löv-färger. De där med tända ljus, mysiga filtar och varma koppar. Nu är det mer svinkallt med kala väggar, kala träd, isiga vindar och knäpptysta lägenheter. Sådär som att det fattas något. Sen blir jag knäpp av den här ovissheten också. Jag blir knäpp av alla gissningar, av alla borden och allt sånt där. Vet inte varför jag klamrar mig fast egentligen. Men man är väl som man är.

Jag har fått veta världens grej. Årets grej! Kommer inte kunna tänka på annat, varje gång jag sätter igång teven och ser honom! Alltså, vad händer med världen? Är kändisarna idag så jäkla kåta att de går i säng med oss by-barn! Vi är liksom fleeera nivåer ner. Vi syns inte i teve, inte ens i VK! Känns helt sjukt, att en av min sort liksom har ihop det med värsta kändisen! Som är typ 10 världar härifrån. Iallafall ifrån min värld! Helt... sjukt! Snacka om att leva med en hemlighet. Lätt en förstasida i Aftonbladet.

Jaja, nu ska jag packa min väska. Ikväll ska jag till Storsjö och göra av med den där energin som inte alls finns. Lyfta lite skrot och springa bort lite grus. Sen ska jag bara invänta morgondagens 10 timmars pass på jobbet. Det känns som inte lika bra längre. Har inte jobbat på länge, och det kommer att väcka många sånna där tankar som man hade i huvudet då man jobbade sist. Sen har jag typ glömt bort alla PLU koder också. Låg igårkväll och försökte komma på några, men jag kom bara på lösviktsgodis 156.

Försvann jag bara över en natt, någonstans där bland allt viktigt?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0