Hur kan allt jag gör och allt jag säger bli så fel? Är det för att jag försöker så febrilt för att få det att bli rätt?

Jag vill ha det som det var förut. Jag vill tillbaka dit. Sen vill jag inte att allt som kommer ur min mun ska låta så fel och alla ord jag slänger iväg bara blir fel fel fel fel. Det blir ju aldrig som jag menar iallafall. Men hur förklarar man det? Nu ska jag iallafall inte göra samma misstag en gång till. Inte för att det kanske spelar någon roll nu, men ifall det skulle göra det, så tänker jag iallafall inte chansa. Välkommen in i min skalle och förstå hur jag menade från början.

Jag är så jävla less på de här drömmarna nu. Jag är så jävla
less på den här känslan som gnager sönder mig! Jag är så
jävla less på allt nu. Kan ingen bara trycka på spola-knappen
framåt eller bakåt nu så man slipper det här mellantinget.
För tillfället skulle jag nog föredra bakåt.

Nu ska jag köra bil. Och se till att inte köra på en älg, eller en Polis.
Köra ifrån allt för en stund.

Jag blir iallafall glad när gubbarna på Ica saknar mig. Jag tycker fortfarande om gubbarna mer än tanterna, för tanterna är ofta så sura. Men gubbarna saknar mig. En gubbe sa till och med att han saknade mig lite på gymmet. Och att han studerat hur jag tränat och att jag tränar "negativt", vilket tydligen betydde att jag tränade med motstånd. Han hade också räknat ut att jag var en fotbolls-tjej. Jag trodde inte ens han kunde prata, har aldrig hört honom säga ett ljud. Men jag blir glad av att någon saknar mig iallafall.


Hur stort behov har du av att vara älskad?