Livslögnens nödvändighet och förbannelse..

Ikväll ska jag då på den där föreläsningen som Norrmejerier anordnat. Mamsen vann två biljetter och jag fick självklart den andra med tanke på föreläsningens handling. Prick nu minns jag inte de tre punkterna som skulle tas upp, men det var något liknande med "se det positiva i livet", "allt blir vad du gör det till" osv. Typ sånt som jag brukar babbla om. Vi får se, jag kanske går och lägger mig ikväll som en helt ny människa?

Har spelat handboll idag två timmar. Jisses alltså, fanns det verkligen en tid i livet då jag hade bollkontroll? Med tanke på att nu mera kan jag varken fånga eller kasta en boll. Finns det en möjlighet att jag gått bakåt i utvecklingen? (ibland måste man ta ett steg bakåt för att komma framåt?) Pinsamt.

Jaja, jag hoppar iallafall vidare på samma ställe, men måste erkänna att jag inte känner mig lika hopplös som förr för det. Jag börjar smått och gott att hitta min vardag, antal timmar att sova, tidpunkter att äta och allt sånt där. Tvätta kläder, diska och laga mat. Som sagt så är jag nog en sån som behöver någon typ av trygghet i vardagen för att må bra. Kontrollfreak? Även fast allt kanske inte är som jag önskat, så blir man på ett sätt van vid hur det är för stunden. Ingenting känns omöjligt eller för långt bort. Det mesta känns rimligt att nå bara man hittar rätta tidpunkten och sträcker ut sig ordentligt. Man måste bara se till att hitta något att spendera ögonblicken på, för annars är risken stor att alla dagar flyter ihop tillslut. Ingen utmärker sig till skillnad från de andra. För tillfället är de dagarna få, men de finns fortfarande. De där ljusglimtarna som jag älskar.

If you don't stand för something,
you will fall for anything.