Kloka beslut.

Idag kom jag hem kring 15.00 och vräkte i mig middag. Såå hungrig. Har varit lite lärare för massa 7-8 åringar idag. Viiiilken energi de har! Sen låg jag bara på sängen en stund  innan jag tog cykeln till bibblan kring 17. Där satt jag i TRE TIMMAR! Läste och skrev en massa, helt utan uppehåll! Och helt utan sällskap! Bra Carro. Tittade lite på folket som gick förbi utanför fönstert, dagdrömde lite. Och fick en massa bra saker gjorda. Sen vid halv nio blev det Waynes och varmchoklad med grädde!

Såg en gammal-gammal-gammal klasskamrat där, som helt uppenbart var på dejt! Och med mina vana dejt-ögon tycker jag att jag kunde avgöra att det var en tidig, eller kanske första dejt! Kan säga att den gamla-gamla-gamla klasskamraten blev ganska uttittad, och den stackars dejten han hade blev sönder-tittad! Vi såg nämligen bara hennes rygg och var smått nyfiken över vem det kunde vara! Stackars kille.. kan inte ha varit bekvämt med 8 ögon på sig under hela dejten =P

Fick iallafall bli lite uppdaterad höra om lite parköp (köpa ny soffa bla bla bla) och om lite lågkonjuktur. En rätt så bra avslutning på en väldigt lång dag. Precis när klockan slog 22.00 så rullade jag och min cykel förbi stadskyrkan.

Well. Det rullar väl på. Samma vardag. Samma lika. Rutiner. Vardag. Karusell. You name it. Titta på människor. Tänka på ingenting. Fasta med blicken på gatlysen. Upptäcka att någon inte knytit skorna, andra har något mellan tänderna och vissa verkar rätt så fundersamma. Det är väl typiska höstgrejjer. Men det har varit rätt lugnt nu, så snart borde det väl hända något. Jag blir alltid lite orolig när allt verkar så.. lugnt. Som en tickande bomb liksom. Var smäller det nästa gång?

Träffade förresten Farmor en snabbis. Hon tycker att jag är klok och att jag tar kloka beslut. Hon är faktiskt den enda som vet allt som händer runt om. Och det har hon gjort hela tiden. Hon är som... annorlunda. Hon tiger som muren. Jag vet inte varför hon gör det, men hon gör det. Och hon har väldigt ofta goda råd att ge. Och ikväll gav hon mig en några ord att suga vidare på..

"Det är bättre att vara ensam, ensam. Än att vara ensam i tvåsamhet.
För det är det värsta som finns"

Jag vet inte på vilket sätt man ska ta med sig de orden vidare, men det mesta hon säger brukar vara bra att ha någon gång. Så jag stoppar de väl i något fack i bakhuvudet. Suger vidare på min karamell. Ibland vet jag inte precis vad jag vill ha sagt med allt, och jag vet inte alls vad hon vill ha sagt med allt. Men någonstans så brukar det ändå passa bra.

Imorgon är det fredag - igen.
Tiden går rätt fort. Men tur är väl det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0