Dag ¤.- Dubbeldejt!
Ikväll har jag varit på dubbeldejt (dvs. två killar och två tjejer). Egentligen så var den väl rätt så fejk eftersom att de tre andra redan hade respektive, men man kan väl kalla det så ändå. Simon köpte iallafall en Chai Latte till mig och jag kände mig som värsta mode-bloggaren. Stockholmsbruden ni vet. Sen hände något väldigt pinsamt, som iofs är rätt så typiskt mig!
Simon och hans arbetskamrat (han hette Emil) stod i kö för att köpa damerna sina drycker medan vi satt vid bordet och kände oss vardagliga men lite extra fina i kanten. Det var rätt lång kö så vi fick sitta ett tag, men sen kommer boysen med våra muggar. Och här kommer smällen (fyyy skäääms Carrooooo!!). Emil hade frågat Simon i kassakön var jag jobbade, eller var jag jobbat. Simon svarar då att jag jobbar på Ica men pluggar nu. Emil svarar att "jaaa, jag tyckte väl det!". (det här är alltså ca 30 min efter vi har träffats och har hunnit prata en del). För tydligen så har han levererat bröd till mig på jobbet hela sommaren (två gånger i veckan), pratat med mig minst 20 gånger och tyckt att jag varit en trevlig tjej. Problemet är bara att jag inte känner igen honom! Inte ens lite! Har inget minne av att jag sett personen någonsin över huvud taget! Vilket självklart får honom att känna sig rätt obekväm. Sen är jag inte ens nära på att rädda situationen. Vad kan man säga? Sorry, jag är dålig på ansikten. Och minns inte ens en av alla de 20 gånger vi har pratat under sommaren, och att jag dessutom skrivit under leveranspapperna, haha...Pinsamt!
Det var min kväll. Sen gillar jag att det är kvällsöppet på Waynes. Där lär jag hänga med mina böcker och pimpla kaffe/latte/te och titta på regnet och känna mig vemodig. Att det är öppet till 00.00 på helgerna gör saken bara bättre.
Att tillägga så såg jag en kille där som jag var smått betuttad i när jag gick i gymnasiet. Sån där kille som man ritade hjärtan runt i skolkatalogen och som man dagdrömde om på dagarna. Äkta tonårskärlek! Blev lite nostalgi nästan =) Det roliga är att jag aldrig har pratat med människan, och lär aldrig göra det heller. Men jag kommer nog alltid känna igen honom när jag ser honom!
Godnatt!
Simon och hans arbetskamrat (han hette Emil) stod i kö för att köpa damerna sina drycker medan vi satt vid bordet och kände oss vardagliga men lite extra fina i kanten. Det var rätt lång kö så vi fick sitta ett tag, men sen kommer boysen med våra muggar. Och här kommer smällen (fyyy skäääms Carrooooo!!). Emil hade frågat Simon i kassakön var jag jobbade, eller var jag jobbat. Simon svarar då att jag jobbar på Ica men pluggar nu. Emil svarar att "jaaa, jag tyckte väl det!". (det här är alltså ca 30 min efter vi har träffats och har hunnit prata en del). För tydligen så har han levererat bröd till mig på jobbet hela sommaren (två gånger i veckan), pratat med mig minst 20 gånger och tyckt att jag varit en trevlig tjej. Problemet är bara att jag inte känner igen honom! Inte ens lite! Har inget minne av att jag sett personen någonsin över huvud taget! Vilket självklart får honom att känna sig rätt obekväm. Sen är jag inte ens nära på att rädda situationen. Vad kan man säga? Sorry, jag är dålig på ansikten. Och minns inte ens en av alla de 20 gånger vi har pratat under sommaren, och att jag dessutom skrivit under leveranspapperna, haha...Pinsamt!
Det var min kväll. Sen gillar jag att det är kvällsöppet på Waynes. Där lär jag hänga med mina böcker och pimpla kaffe/latte/te och titta på regnet och känna mig vemodig. Att det är öppet till 00.00 på helgerna gör saken bara bättre.
Att tillägga så såg jag en kille där som jag var smått betuttad i när jag gick i gymnasiet. Sån där kille som man ritade hjärtan runt i skolkatalogen och som man dagdrömde om på dagarna. Äkta tonårskärlek! Blev lite nostalgi nästan =) Det roliga är att jag aldrig har pratat med människan, och lär aldrig göra det heller. Men jag kommer nog alltid känna igen honom när jag ser honom!
Godnatt!
Kommentarer
Trackback
