Fuck what I said.

Igår åt jag i stan med en vän, sen fick jag massage och ha mina älskade runt om mig. Det är så guld värt när man mår skit. Att det inte gör något att man mår skit. Att man beter sig som skit. För de är underbara iallafall. Jag låg mest och mådde illa med en enorm klump i magen. Men att ligga på sängen och få massage och höra skitsnack gör definitivt saken bättre.  Mange å Erik kom förbi med en ny tv till mig också, den är fett stor, känns nästan som att jag sitter i teven! Sen fick jag flera goda råd också, vilket jag kan alla bakochfram till och med eftersom att jag hört dem så många gånger. Men det är som att det inte riktigt.. fastnar. Man vet vad man borde. Men man gör alltid något helt annat. Varför lever man inte som man lär? Och varför sväljer man klumpen istället för att bara spotta ut den och lunka vidare. Någongång kanske man lär sig.

Imorse vaknade jag efter en natt fylld med mardrömmar. Vissa relevanta, andra orelevanta. Drömde blandannat att en persons mamma hade svåra andningssvårigheter, och vaknade av att jag höll på kvävas. Kände mig knappast utsövd imorse! Men drog ändå på mig mina nya stövlar och gick ner till stan och träffade syrran och mamma. Var där en kortis innan jag hamnade hemma igen. Kanske borde man göra mat? Det är nog smart att få i sig lite lunch iallafall. Nog för att jag skulle kunna leva på mina C-Vitamin brustabletter. Men precis som med allt annat vet man ju att man inte borde.

Känner mig grymt otaggad. Förkyld, tung i huvudet, allmänt äcklig. Inte på humör med andra ord. Men så är det ibland. Har inte haft den här känslan på länge, och ibland vet jag inte riktigt varför den dyker upp. På grund av vad liksom?

So what, I'm a rockstar, I have my
rockmoves, and I don't need you.