Jag började min dag med 2 timmars fotboll  på konstgräset på Campus. Så grymt härligt..!! Jag saknar verkligen fotbollen! Ska ta upp träningen igen någongång oktober-november. Vet dock inte i vilket lag ännu.. Jaja, sen dusch och lunch på IKSU (hade sallad i matlådan och var hungrig igen på 30 min) och sen en lektion om grupper och olika roller som man tar i en grupp, sen slut! Imorgon ska jag fara och paddla och klättra, sen på onsdag är alla pass på IKSU gratis så då ska jag träna 1-2 pass innan det blir brännbollsturnering på eftermiddagen. Jag måste säga att jag gillar verkligen det här programmet! Träning och aktiviteter några timmar per dag, och sen väldigt lite föreläsningar, och när det väl är föreläsning så är det bara om saker som jag vill lära mig och veta. Sen känner jag också att mycket av det dom pratar om kan jag sen tidigare och känner igen från olika kurser och från träningarna som jag haft med laget förut. Längtar efter att idrottsmedicinen ska dra igång också så man får koll på alla muskler, skador osv. Som sagt, jag gillar det! Sen fortsätter vi med fotboll och friluftsliv nu ganska länge framöver, och det känns roligt!

Nu när jag kom hem så var jag sådär dödligt hungrig igen. Har tryckt i mig mat, och nu känner jag mig helt slut. Funderar på att slumra en stund innan jag får besök ikväll, men då är jag orolig att jag inte ska kunna somna sen ikväll. Eftersom att jag alltid har så mycket i huvudet på kvällarna, vill jag se till att vara så trött som möjligt så att jag inte ligger och vrider mig hela natten. Idag var faktiskt första gången som de där tankarna kom ikapp under skoltid. Annars brukar vara så fokuserad på det som händer under lektionerna så jag inte kan tänka på något annat. Men blev jag påmind av några klasskamrater.. Men jag har verkligen ansträngt mig för att inte vara sådär som jag alltid blir, och inte få sådär.. panik typ.. Väntar istället till kvällen, och dränker det i min kudde. Sen om det är bra eller dålig bearbetning vet jag inte riktigt. Min inställning till det här, mina tankar och mitt mål är ju fortfarande detsamma. Och det kan nog inget ändra på. Just nu har jag bara ett mål; ta mig från o ------------------------> o och sen hoppas på att.. tiderna är annars då. För som sagt, att tänka på något annat sätt skulle bara få mig att bli sådär panikartad igen. En zoombie som inte äter och inte sover och inte ser någon mening med något. Istället fortsätter jag att leva på den där strimman.

Nu fick jag skrivkramp.
På återseende.