Efter ungefär halva dagens föreläsning så gav jag upp och for hem. Det är bara pinsamt att vakna av att huvudet håller på att tippa av kroppen och man hör sig själv göra en snarkning. Det gör ont i mig av trötthet!

Helgen har inte bjudit på så mycket bloggande, av olika skäl. För det första så bör man inte sitta på internet och skriva när man egentligen bara vill vräka ur sig en massa saker som faktiskt inte passar alla ögon. Och för det andra så har tiden inte riktigt räckt till. I lördags så jobbade jag 10 timmar på dagen och det kändes i kroppen vill jag lova. Därefter sov jag ungefär 1 ½ timme natten till Söndag vilket gjorde sitt så att säga. Igår kände jag mig rätt överkörd. Platt. Det blir liksom inte alltid som man tänkt sig. Ibland känns det som att någon rycker mattan under fötterna. Kraschlandning och luften tar liksom slut. Men man får väl skylla sig själv antar jag. Har man huvudet under armen så man glömmer lägenhetsnyckeln i Obbola två gånger på rad så kan man inget annat än klandra sig själv! In till Obbola för att hämta alla saker, upptäcka när man är hemma igen att nyckeln blev kvar, köra tillbaka igen, väl tillbaka i stan snabbdusch sen upp till plåsterhuset, och SEN sova. Gissa om jag sov underbart gott inatt kanske.

Det är under sånna här helger som man tappar tidsuppfattninge lite. Allt blir som upp och ner och spegelvänt när man sliter jävel för att få allt att hålla ihop. Jobb. Familj. Skola. Vänner. Privat. Inte konstigt man blir snurrig! Man får försöka se det från den ljusa sidan. Inget är så ont att det inte för något gott med sig. Kan säga att jag sov rätt bra inatt, helt klubbad! Ska se till att sova lite nu också innan jag ska se vad kylskåpet har att erbjuda till middag.

Snart är det påsk. Jag vill inte ha påsk just nu.
Jag behåller hellre folket hemma, för jag saknar
så mycket när Umeå blir glest. Ge mig påsk en annan gång!