Ja, det är sant. Prick nu är jag nog ensammast i hela världen. Min säng är enorm och det är kallt trots att jag ligger i en puppa. Sen känner jag stressen för att jag ska upp tidigt imorgon och ändå släcker jag inte lampan. Jag har som en klump i magen. Hoppas den är borta imorgon för egentligen är jag dödshungrig. Jag vill ha en varmmacka gjord i ett sånt där riktigt järn. Och chips. Nu ska jag blunda istället. Imorgon är en ny dag med nya möjligheter och jag har nog tagit ett steg extra trots allt. Jag är iallafall inte kvar på samma ställe. Fort gick det.

Jag går hellre framåt mot min vilja, än jag vänder.