Vad gör man när det är så mycket som är rakt åt helvette?

Jo, man sover istället för att gå till skolan. Man lever på körsbärstomater och man får väldigt svårt att uttrycka sig normalt. Typ. Sen så blir man mutad till att äta ½ rullpizza på stentrappan på torget, man får blodsockerfall och törstattack. Man åker bil i 140 km/h med musiken på högsta volym och sjunger så fult man kan. Man sliter jävel för något som efter ett tag känns helt jävla värdelöst och plötsligt minns man som inte ens varför det lät så smart till en början. Man vet som inte om man ska skrika eller gråta åt all jävla skit som bara blir värre hela tiden och egenltigen vill man bara slänga fanskapet i golvet och spotta på det! Efter ett tag känns det så jäkla korkat att man kan skratta åt det. Patetisk? Nähäää. Och ju mer man fundrar på det, desto mer patetiskt blir det och hej, hur hamnade vi här egentligen?

Har ni testa att köra bil i 140 km/h på en 70-väg med ett strykjärn som är 200 grader i knäet? Plötsligt känns tanken på en krock rätt så skrämmande. Och vänta nu, när åt vi sist egentligen? Ja just ja, de där tomaterna och lite pizza i förmiddags. Tokstressad, förvirrad, helt dum i huvudet. Farmor, kom hit och hjälp mig, jag kan varken prata eller tänka längre. Farmor kommer och kirrar hela skiten och undrar ifall jag skolkat alla svenska-lektioner i mitt liv? Splittrad tjej.

Seriöst. Det här dygnet är helt jävla puckat. Helt jävla stört i huvet. Värdelöst. Just nu längtar jag bara till Fredag, för då är det inbokat en karatefylla utan dess like och i det sällskapet så vet man ju hur det brukar sluta. Men det kan behövas lite galet just nu, för jag kommer bli knäpp annars. Knäppare.

Nu skiter jag i resten.