Ikväll har jag egentligen tappat alla mina vuxenpoäng igen.

Jag har ätit en macka, en morot och fil till middag. Väldigt ovuxet av mig. Jag har gråtit medan jag sett på Greys och jag har bara städat toaletten och vippat lite. Jag har dessutom ont i magen av ångest och det vägrar släppa. Tänk att det krävs så lite för att det egentligen ska försvinna. Men ännu mindre för att det ska komma tillbaka igen. Jag fattar, men jag fattar det ändå inte. Eller gör jag det? Jag vet inte.

Antingen vill jag ha alla de där vuxenpoängen så att jag kan "ta det som en man". Inte känna bara köra. Eller så vill jag tillbaka och bli 6 år igen. Göra kojor, gunga och leka med barbie. Inte nå jävla mellanland. Gruva mig för att jag bara har 2 avsnitt kvar av sista säsongen av Greys. Känna mig deppad eftersom att SMHI säger att det ska regna imorgon. Fundera över allt mellan himmel och jord som egentligen inte spelar någon roll! Hur typiskt mig är inte det här egentligen? Jag borde putsa på mitt självförtroende.

Imorgon ska jag ställa väckarklockan för att skura golven och diska. Ta igen de där vuxenpoängen som jag tappade framför Greys ikväll. Sen ska jag hämta mitt paket på posten och mina två par glasögon hos optikern. Sen ska jag hoppas på bra väder eftersom att jag planerar nån dag i backen detta lov. Och lite fest med brudarna. Och lite sånt.

Japp, det ska jag. Nu ska jag sova, och hoppas på att jag drömmer något underbart bra. Men först ska jag läsa mina sms en gång till. Jag älskar mina sms ibland, de kan få mig att le innan jag somnar. Godnatt alla ni där ute. Hoppas ni sover sött, var ni än är. I Flen, i Pajala, i Bastuträsk, i Yrttivaara.. ja.. överallt inatt. En godnatt-tanke från mig.

Det enda sättet att bli av med skuggorna,
det är att släcka ljuset.