Sjukt att nedräkningen redan har börjat! (tick tack tick tack....)

Just nu är jag trött och less. Trött vette fan varför jag är med tanke på att sömnen borde vara igentagen nu men. Less är jag för att saker som borde vara borta och begravna för länge sedan dyker upp till ytan gång på gång.. Livet är annorlunda nu. Allt är annorlunda nu. Det som hänt förr kommer aldrig gå att förändra, det som kommer kan man förändra på en sekund. Thats it.

Jag skulle egentligen vilja sova prick nu, men det går inte. Tragiskt bara att jag inte har något annat att göra. Rastlös som få! Såklart kan man ju städa och allt sånt där tråkigt, men näe. Och cykla upp till Iksu, men näe. Jag orkar inte. Det räcker med 2 timmars gymnastik (hoppa över plintar osv) och sen en timmes fossi på det. Jag vill krypa ner under täcket och mysa, men det är som inte så mysigt här för tillfället!

Näe jag är sjukt jävla tråkig. Och sällskapssjuk. Och tråkig. Och jätte sällskapssjuk. Påsken kommer olämpligt iår. Jag vill inte att alla ska fara. Jag halvligger på sängen och dricker Bravo Juice som faktiskt är magiskt god och undrar varför jag inte brukar köpa hem sånt. Jag menar, juice är både dåligt för tänderna och gott - alltså perfekt för mig! Sen funderar jag över hur det kunde komma sig att jag plötsligt har ett Bregott-paket i mitt kylskåp. Ja - det är det godaste smöret. MEN, det är inte det nyttigaste, det har alltid min mamma sagt. Och nu när Bregott har tagit det första steget in i mitt kylskåp så kommer det fan att stanna, jag känner det på mig! Typiskt.

Well. Roligare än såhär är det faktiskt inte nu. Min blogg suger. Jag orkar inte skriva om allt. Men jag är en rätt så lycklig människa nu trots allt. Jag antar att det måste gå rakt i botten för att det ska kunna bli bättre igen. Jag antar att man måste hitta vändpunkterna. Jag fick en helvettes vändpunkt där ett tag. Ett slag i ansiktet ungefär. Men nu när jag ligger här så mår jag ändå rätt så bra. Jag tror fasicken att jag har kommit över en gräns som jag inte trodde att jag skulle komma över. Som jag aldrig mer skulle komma över! Man är så jäkla rädd egentligen, men ibland kan det som inte hjälpas. Rätt vad det är så står man på andra sidan den där gränsen, och man vet som inte hur det egentligen gick till! Man vet bara att det känns rätt så bra när man väl är där. Samtidigt som det är rätt skrämmande. Men mest bra!

Go with the flow!