Idag var en kort och behaglig dag på min praktik. Dock med inslag av näradöden-upplevelser. Helt utan förvarning säger Beson plötsligt, "kom nu Carro, nu ska vi ner här!" Skräckslagen tittar jag nerför backen och blir stum av rädsla. Okej, det var bara VG-backen, men ändå! Klassen bestod av 16 st killar i klass 8-9 och jag började känna svetten i handflatorna. Jag kan tillägga att jag under en tid bara stått och tittatpå när eleverna flygit som idioter i MVG-backen som går i princip rakt ner och med hopp och hela köret. Jäklar vad dom ramlade!
 
Men nu var det visst min tur, och jag vågade inte säga nej. Tävlingsmänniska som man är så vägrar jag ge upp mot alla dessa killar. JÄVLAR VAD JAG FOR! Fort gick det och mitt i backen är det dessutom en sväng innan man far ut på isen. Hade det inte varit för de 16 killar som stod längst uppe och skrek att jag skulle böja på knäna så hade jag gallskrikit hela vägen ner! Inse att jag kunde ha dött! Väl nere, och fortfarande stående på skidorna skakade jag i hela kroppen. Benen kändes som gele! Och komihåg, detta var ändå bara VG-backen. Jag kunde knappt få fram ett ljud och det var riktigt problematiskt att ta sig upp igen. Livsfarligt!

Nu börjar jag bli rädd påriktigt. Det är alltså 2 ½ vecka kvar, och på den tiden kanske dom hinner tvinga mig nerför MVG-backen också. Får man skolka från skidlektionerna om man är lärare? Eller ska jag hämnas på fredag när jag har mina lektioner med att köra fyspass med skidor? Maria tyckte jag kulle köra fotboll med skidor. Hämnden är fan ljuv!

Ja, jag sitter iallafall här nu. Och benen är hela. Och magen är full av Brago-kex och fil. Skidorna har jag lämnat i skolan får att slippa dra till bussen imorgon. Inatt tänke rjag nog nämligen sova i stan hade jag tänkt.

Nu ska jag smida fredagens lektions-hämnd.
Undra om man kan tvinga dom åka baklänges i MVG-backen?
Jäklar vad jag ska skrika "BÖJ PÅ KNÄNA!" till dom små rackarna då.
Ingen hånar mig bakom min rygg ostraffat..