Sova sked i månsken.
Kalla tår. Kalla fingrar. Kalla knän. Kalla kinder. Kalla lår. Kalla armar. Jag tror bestämt jag tänker skeda lilla nalle inatt. Mjuk, hårig och nästan ganska varm ibland. Jag kanske är konstig, men jag gillar både lilla och stora skeden och ikväll tänker jag nog vara stora sked. Lite småmysigt sådär.
En vänlig kille på Mariehem kom fram till mig idag och frågade om jag var vilsen. Jotack sa jag och kände mig vilsnare än någonsin tillsammans med tårna som jag höll i handen eftersom att de hade ramlat av i kylan. Fingrarna hade jag stoppat i bakfickan eftersom att de också lossnade efter ett tag och han tittade lite tokigt på mig faktiskt. Han blev nog lite paff av de där fingrarna och tårna för helt plötsligt hade han ingen aning om vilket håll jag skulle gå när jag sa att jag skulle hitta till nummer 18. "jag har ingen aning", sa han trots att vi stod mellan hus 19 och 17. Jag tappade näsan i snön av köldattack, lät den ligga kvar och fortsatte leta på egen hand.
Efter kaffe, två bitar tårta och en rund sockrig grej fick jag tillbaka talförmågan och lite liv inuti igen. Då bestämde jag mig för att bli bäst i guitarrhero och svor många fula ramsor både högt och i huvudet medan jag försökte hitta mitt fjärde finger. Jag har extrema problem med att vara dålig dessa dagar. Jag bli galen över småsaker och skitarg när jag missar en ton i det där stress-spelet. Seriöst, jag skulle behöva 3 Tradolan för att fixa nerverna under tiden jag spelar. Sen skulle jag behöva någon lite gubbe på axeln som säger till mig på skarpen när jag blir arg över ett spel på teven eller om jag missar en volleyboll med 3 dm när jag har ungefär 30 sekunder på mig att sikta på den (men inte fan är de konstigt att man blir arg?!?)
Det är något speciellt med fullmåne (trots att det faktiskt inte är helt full än). Det är något med vattnet, jag minns bara inte vad. Men jag brukar sova rätt dåligt då. Sen är det något med skenet också. Jag gillar att det blir skugga trots att det inte finns några lampor och sen är det något med stämmningen också. Jag vill som ha, och ännu mer.
En vänlig kille på Mariehem kom fram till mig idag och frågade om jag var vilsen. Jotack sa jag och kände mig vilsnare än någonsin tillsammans med tårna som jag höll i handen eftersom att de hade ramlat av i kylan. Fingrarna hade jag stoppat i bakfickan eftersom att de också lossnade efter ett tag och han tittade lite tokigt på mig faktiskt. Han blev nog lite paff av de där fingrarna och tårna för helt plötsligt hade han ingen aning om vilket håll jag skulle gå när jag sa att jag skulle hitta till nummer 18. "jag har ingen aning", sa han trots att vi stod mellan hus 19 och 17. Jag tappade näsan i snön av köldattack, lät den ligga kvar och fortsatte leta på egen hand.
Efter kaffe, två bitar tårta och en rund sockrig grej fick jag tillbaka talförmågan och lite liv inuti igen. Då bestämde jag mig för att bli bäst i guitarrhero och svor många fula ramsor både högt och i huvudet medan jag försökte hitta mitt fjärde finger. Jag har extrema problem med att vara dålig dessa dagar. Jag bli galen över småsaker och skitarg när jag missar en ton i det där stress-spelet. Seriöst, jag skulle behöva 3 Tradolan för att fixa nerverna under tiden jag spelar. Sen skulle jag behöva någon lite gubbe på axeln som säger till mig på skarpen när jag blir arg över ett spel på teven eller om jag missar en volleyboll med 3 dm när jag har ungefär 30 sekunder på mig att sikta på den (men inte fan är de konstigt att man blir arg?!?)
Det är något speciellt med fullmåne (trots att det faktiskt inte är helt full än). Det är något med vattnet, jag minns bara inte vad. Men jag brukar sova rätt dåligt då. Sen är det något med skenet också. Jag gillar att det blir skugga trots att det inte finns några lampor och sen är det något med stämmningen också. Jag vill som ha, och ännu mer.
Kommentarer
Trackback
