Pojkar, pojkar, pojkar

Det är något seriöst fel på mig. För mig är det nämligen absolut helt omöjligt att gå förbi ett herr-omklädningsrum när dörren är öppen eller på glänt, utan att titta in! Alltså det går bara inte att låta bli! Jag måååste liksom kika in och sen helst gå baklänges därifrån för att hinna se så mycket som möjligt, haha. Okej, kanske inte riktigt. Men nästan. Jag MÅSTE nämligen glutta in när jag går förbi även om jag verkligen försöker koncentrera mig för att låta bli. En snabb blick måste bara in där. Går jag bakåt i utvecklingen? Kommer detta att sluta med att jag har posters på lättklädda pojkar i hela min lägenhet!? Alltså, jag har faktiskt ärligen talat aldrig varit en sån där pojk-kropp-människa. Jag har aldrig dregglat till magrutor och biceps eller något liknande, och nu plötsligt har jag börjat tjuvkika i omklädningsrum!

Fast än så länge så har jag inte känt något begär att ta på någon av de pojkar jag råkat kika på när jag går i korridorerna på Iksu (tur det!!!). Näe än så länge så finns det faktiskt bara en (okej två..!) kroppar som jag drömmer om på nätterna. Det känns faktiskt rätt tryggt, med tanke på att då kanske jag aldrig sjunker ner till pojk-posters på väggarna. Jag är nästan som en sån där liten fjortis, som blir alldeles röd om kinderna och glansig i ögonen när jag får för mkt hud i tankarna.. Haha.. Ibland kan jag inte låta bli att le åt mig själv och mina funderingar.

Förutom nakna pojkar så har jag idag beslutat mig för att skriva kontrakt, och hoppas på att jag ska få dispens för en snabb övergång så jag kan lira cup i helgen. Det är iaf min tränares önskan. Själv kan jag säga att jag blir lite skakig i knäna bara av själva tanken. I snitt har jag väl nu lirat boll en gång i veckan senaste tiden, och kondisen är väl ungefär som min farmors som har rökt i hela sitt liv. Sen vet jag namnet på 3 personer i mitt lag och bara på en av mina tränare. Alltså, min bollkontroll är inte magisk över huvudtaget, och verkligen katastrofal för tillfället. Sen börjar några klasskamrater snacka om att de ska se nån match också. Shit, jag får verkligen ett sting i magen av att tänka på det. Jag behöver mig en personlig mental coach igen. En sån hade jag för några år sen när jag lirade i Obbola, och jag tror jag behöver det. Massor med pepp så man tror jag vågar. För jag är inte en sån som tror och vågar.

Nu ska jag vika min tvätt. Och glo sönder mina dammråttor.
Kan dom självdö om man ger dom mordiska blickar?!


Så bra...!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0