Idag har jag spelat beach för första gången i mitt liv. Jag tycker att det var skiiitkul, men det tyckte nog inte de som var tvungen att spela med och mot mig (Erik, Björn, Joel, Angelica). Jag är nämligen värdelös. Sen har ajg nästan inte ens nära spöat Björn i badminton och åkt ut i rundpingis efter 3 raka totalmissar. Vad ska man säga, jag är inte så bra helt enkelt. Men jag hade iallafall riktigt roligt, och jag antar att det är de som räknas.

Sen for vi direkt och gjorde fin fredagsmiddag och hade det trevligt. Bra sällskap är bra när man själv inte är så bra. För så värst bra känner jag mig inte direkt. Eller.. jag vet inte. Jag vet ingenting tror jag. Ovanligt? Jag är ett pucko som lever i någon typ av fantasivärld, och det är ju inte direkt någon hemlighet. Det är bara så typiskt de gånger när bubblan spricker om man druttar i backen. Den här veckan har varit en berg och dal bana. Vissa smällar svider än vill jag lova, även fast jag bestämt mig för att inte lyssna på allt.

I min lilla värld har jag iallafall fina tankar att drömma om vissa nätter och andra dagar. Det rinner som inte iväg i sanden bara sådär utan fastnar mellan tårna och i hårbotten. Ja, ni som fått sand i håret vet ju hur enkelt det är att få bort. Men sen är det egentligen rätt så behagligt ibland också. Sand mellan tårna och i håret alltså. Man får lite sommarkänsla trots att det egentligen inte alls är sanden jag pratar om, utan sommarkänslan som egentligen inte heller handlar om sommaren. Jag pratar nog mest bara om själva känslan.

Poker face.