Idag har jag i princip åkt skidor mellan 10.30 - 15.30. Ge mig en dunk i ryggen och klappa mig på kinden, snälla. Ännu en gång höll jag på att bli nertvingad i MVG-backen trots att jag bad om att få åka VG-backen istället och plötsligt var jag 13 år gammal igen. Mitt idagen fick jag en neråtkurva som hette duga också. Jag ville typ lägga mig ner i fosterställning och gråta. Fast jag egentligen inte visste varför. Kanske var det för att det fastnade en platå på typ 2 cm av snö under mina skidor hela tiden. Och att jag har kört skidskytte tre gånger, spelat skid-handboll och nästan dött på köpet. Men det var spännande att komma in i boet. Ja, det är sant. Jag har varit inne i Besons hus! Jag måste nästan ringa mina gamla klasskamrater för att berätta, detta är historiskt. Nu känner jag mig matt. Och inte alls speciellt något annat. Kan det betyda att jag egentligen inte bryr mig längre. För det är nog så. Jag bryr mig inte!

Just nu får folk och fä tycka vad fasen dom vill om mig för jag har upptäckt att vissa hakar upp sig på något och kan sen inte släppa det. Så varför lägga energi på människor som bara tar energi och inte ger något tillbaka? Det känns bara dumt i längden. Mitt liv är alldeles för kort för det känns det som. Man ger och man tar, tycker jag. Och de som bara tar tänker jag sluta att ge, och det handlar inte om egoism. Det handlar om att jag tycker att man måste mötas på halva vägen.

Hur var mitt nyårslöfte nu igen? Man ska inte nöja sig med mindre, och man ska vara lycklig. Jag måste nog börja jobba på det där, att inte nöja mig med mindre. För nu skiner solen ute och jag gillar att få fräknar på näsan. Sen tycker jag om snön och jag tycker om när mina kinder blir röda (ja, inte brandbil då men...). Så är det. Stäm i bäcken sa någon till mig igår. Ja jävlar säger jag. Stäm i bäcken!

Säg, är det långa nätters fara?
Att se det man vill se, och va den man vill vara.

Peppen.