Det blev inte som jag tänkt mig. Min lördag med fågelsång och
hela den där drömmen. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig.
På gott och ont. Liksom allt annat.

Jag hade nästan glömt den gamla tiden, så jag blev vackert påmind när kvällens första fyllesamtal ramlade in på min telefon. Betyder det här att jag måste börja stänga av telefonen efter klockan nio varje helg igen? Välkommen hem. Ännu längre bak i tiden kom jag när jag väldigt mycket mot min vilja blev tvungen att ta bilen och fara in till stan mitt i kvällen. Jag hittade till och med min gamla skiva kvar i bilen vilket tog mig tillbaka precis dit igen. Ja, så jag fick sjunga "If it makes you happy, then why the hell are you sooo saaaad..." och känna mig som.. förut, igen.

Tur att jag hunnit med att mata hästarna med min lillebror och dessutom lovat honom att gå dit imorgon igen. Sen har vi sprungit varannan lyckstolpe och jag har nästan mulat honom med gul snö. Vissa stunder är så härliga att komma tillbaka till! Mellan varven har jag läst Miljödidaktik och faktiskt tagit mig igenom halva boken, starkt av mig!

Ja, det blidde inte riktigt som jag planerat det, men så är det väl med de mesta. Sen har jag upptäckt att jag inte gråtit på väldigt länge också. Mina tårar måste var hur koncentrerade som helst med tanke på att jag fått röda streck exakt där de runnit. Rätt coolt med tårar som fräter? Rädd svidigt men.. Jag måste nog gråta lite oftare, för man ser ju inte riktigt klok ut. Eller har jag bara för mycket salt i kroppen?

Ja vem vet. Men jag kommer inte sova på länge till, det känner jag i kroppen. Jag är inte i en sovperiod. Jag behöver inget sånt just nu. Jag behöver mycket annat, men ingen sömn. Framförallt vill jag så mycket annat, än att sova. Jag vet inte vad jag vill. Göra snöänglar? Se på stjärnorna? Gå på promenad? Sitta på hustak? Prata om ingenting? Dricka te? Åka bil långt i mörkret? Jag vill nog göra vad som helst, och kanske allt på en gång.


And everywhere in between.

Jag fick hans autograf!