Ni som såg mina knän igår skulle se dom idag. Efter att ha dragit upp samma sår för fjärde gången börjar jag tvivla på att någonsin få hud där igen. Och ännu värre, vad fasen ska jag ha på mig på benen imorgon!? Blodigt med massa vätska och ONT så in i helvette har jag. Inatt höll jag på dö. Tillslut tog jag en handduk, doppade hela handduken i iskallt vatten och sen lindade jag den blöta handduken runt hela benet och la mig i sängen tillsammans med en överdos Ipren. Det var rätt blött i sängen imorse, men jag måste ha däckat totalt av min överdos iallafall. Imorse blev det morgon 06.00 och jag är fortfarande vaken. Ingen sovmorgon denna helg inte..

Förutom 6 matcher denna helg har jag hunnit med att se min lillebror förlora med 1-11 i innebandy, babblat lite med olika tränare, åkt bil i snöstorm, bestämt mig för att åtminstonde försöka leva upp till mitt nyårslöfte (fan carro!), lagat middag med min lovely lillebror, duschat i en lyxdusch och både velat skratta och gråta. Fast hitills har jag faktiskt inte gråtit en endaste tår. Det var faktiskt länge sedan jag grät nu, jag minns det inte ens. Kanske är dags snart?

Jag har fasen en hel del att ta tag i. Med mig själv alltså. Sortera och radera och klippa och klistra och limma och spara och glömma och bearbeta och ha mig. Man ska helt lägga ner  och inte fundera över saker som man inte kan påverka säger min mamma, annars blir man helt knäpp. Då blir man som han som hamnade på psyket eftersom att han var så rädd att det skulle bli ett tredje världskrig. Okej mamma säger jag. För på psyket vill man ju inte hamna, trots att jag faktiskt är lite orolig över ett tredje världskrig om jag ska vara ärlig..

Nu ska jag se Beck tror jag. Fast jag inte borde. Men jag är en sån där som inte gör som jag borde, och i slutändan brukar det bli rätt bra ändå. Jag sliter jävel och fightas för sånt som jag inte borde eftersom att bollen är rund och allt kan hända och inget blir som man tänkt sig.

Bryt ihop, bit ihop, kom igen.

Mami & Papi