Suck.

Jag känner mig nere. Eller, kanske inte nere. Men så less! På allt! På mig. På många andra. På hela situationen. Less på karusellen och på telefonen och på datorn. Less på folket på andra sidan skärmen. Vid andra telefonen. Så jävla less på att inget någongång kan bli lite annorlunda för en gångs skull. Är det nån jävla dom över Umeå? Måste man härifrån för att få lite förändringar i livet? Några positiva alltså? Måsta man vinna på lotto eller fara ut och tågluffa? Kan ingenting sånt där hitta mig istället? Så jag slipper hitta det. För det gör jag uppenbarligen inte.

Jag vill ha lite spänning och lite action. Lite oförutsägbart men inte så att man måste gå och undra hela dagarna. Lite galet och lite meeraa! Jag vill ha fest varje dag och ljus och myskvällar och Godkänt på alla skolarbeten och det väder jag önskar för dagen och ett bra fotbollslag och tid åt allt jag vill göra och god mat och... mer. Varför vill jag alltid ha mer? Jo visst nöjer jag mig ibland med det jag har. Men så fort det blir mindre så vill ja ha mer. Samtidigt så säger någon till mig allt jämt att man aldrig ska nöja sig med mindre. Och hitta folk som dyrkar marken man går på och kliver över lik för att nå dig. Vilken film ska jag leva i för att omringas av sånna? I den här filmen så brer jag iallafall mina egna mackor och skalar mina egna apelsiner. I den här filmen är schampot dessutom alltid slut, elementen trasiga och cykellåset fruset. Tro mig, det finns mer här som också är fruset. Jag känner mig själv rätt så frusen.

Mina systrar i jeans är väl precis som i filmen rätt så utspridda, och vissa av dom har jag börjat förstå att de inte kommer tillbaka. Jag vet egentligen inte riktigt vad som hände där på vägen. Jag antar att många hittade sin egen väg. Men man vet ju aldrig, en dag kanske man är tillbaka där igen. Trots att mycket av det aldrig mer kommer igen.

Jag känner mig lite tom. Eller full. Jag vet inte. Men inte riktigt i balans. Grannen ovanför tycks ha fest igen. För typ fjärde gången denna vecka. Jag har träffat honom vid tvättstugan 3 gånger nu också. Man måste visst tvätta mycket när man har så många fester. Jag tycker det mest är jobbigt när de dansar på borden (och hoppar på golven) till 3 på nätterna. Det betyder att jag sover så länge på dagarna. Men imorgon blir det ändå ingen dag i backen. Antar att det blir några timmar på Iksu istället. Stark som en björn kommer jag att bli.

Nu är jag ännu mer less och depp och... less. Så nu avrundar jag det här.
Avrundar med årets sista citat också som en god vän till mig sa;

"Han är verkligen en äkta man! Sådär.. en riktig jävla idiot..!!"