Viiilken terapi!

Efter 1 ½ timmes träning är jag smått slut! Helt urpumpad! Golvad! Men det känns så bra att det faktiskt var roligt! Okej, tidigare träningarna med lag innan har också varit roliga. Men det här var som.. annorlunda. Första träningen och folk snackade faktiskt med mig! Var riktigt trevliga! Hur viktigt som helst enligt mig.. Okej att jag kollade på klockan varannan minut sista 20 eftersom att det kändes som att jag skulle spy när som helst (hehe..), men ändå! Den här kondisen behöver sig en genomkörare.

Och jag behöver en tränare! Någon som typ piskar mig till att springa! Annars gör jag det inte, iallafall inte tillräckligt bra. Jag minns första året med "nya tränarna" i Obbola. De tvingae oss att springa tills vi spydde. Var tredje lyckstolpe, upp för pulkapacken, runt kvarteren, you name it. JAG HATADE DOM! Seriöst! Jag trodde jag skulle dö! Och när man gnällde efter sisådär 25 varv, så sa ena tränaren att "vadå, så svårt är det ju inte!" Så springer han ETT varv med oss, och vinner såklart över alla. Pucko? Spring de 25 varven innan också!? Vi sprang som idioter i djupsnö på fotbollsplaner i -20 grader, fick straff med 4 lyckstolpar extra ifall man kom sist till målet. Ojojoj.. MEN! Jag kan lova att vi blev bra. Vi blev bäst! Jag har aldrig någonsin varit så vältränat! Och så motiverad! Det är helt klart mitt absolut bästa år inom fotbollen. Och då menar jag mitt roligaste. Okej att jag pajjade korsbandet och hoppade på kryckor en stor del av tiden, men det var ändå så roligt! Man såg fram emot träningarna! Bli piskade att springa runt grusplanerna. Jag minns när jag skulle krypa runt med en spelare på ryggen, och tog mig fan i mig inte en dm! SÅ SLUT! Ojojoj... så kul den tiden var. Synd att det gick utförs andra året. Men jag kommer aldrig glömma det! Frågan är ju hur man ska kunna bli så vältränad igen. Nu när man inte har två idioter som skriker åt en att springa fortare, och annars måste man springa  5 varv till. Ändå kunde man inte låta bli att skratta åt puckona när man väl kunde andas igen. Jag hoppas jag hittar den motivationen igen. Den glädjen i sporten. För den har faktiskt blivit svagare med tiden. Jag saknar det där första året. De där puckona till tränare, och vi spelare som sprang som idioter fast man helst ville spy rakt ut.

Hur som helst blir det träning igen på torsdag. Hoppas det känns lika bra då. Hoppas motivationen håller. Hoppas glädjen kommer tillbaka. Och hoppas det finns några puckon där med som kan få mig att springa upp ¨å ner för en pulkabacke eller i knähög djupsnö. Knappast.... men man kan ju hoppas!

Nu vill jag sooooova..