Gokväll alla mina små kycklingar!

Jag är kanske mer i form än vad jag vågat tro (!?). En timmes fys var iallafall inga större problem då jag mest tycker att det bestod av indianhopp, utfallssteg, olika spänstövningar samt lite backträning. Märker ni förresten mitt goda språk nu när jag skriver! Beror på att JAG HAR GJORT KLART MIN RAPPORT NU! Love my self. Har dessutom följt en opponeringsmall och därefter läst Moas rapport. Just nu vill jag kräkas på rapporter så de är skönt att det tycks vara avklarat för denna gång. Synd bara att ingen i vår basgrupp har läst ett ord av de litteraturer som ska redovisas imorgon. Bla den bok som vår handledare själv har skrivit. Blir lite svettigt att redovisa den för honom utan att själv ha läst den!!

Nu ligger jag här på soffan och är lite halvnöjd över mig själv. Har handlat mat till åtminstonde 5 olika maträtter, har skrivit klart rapporten (några referenser kvar), har tränat och duschat och lägenheten ser inte ut som ett fullt utbrytet slagfält iallafall. Lite struliga tankar kvar i skallen. Typ ska man ta tag i Pennlerts bok inatt? Sen ringde en tränare ikväll också. OCH JAG HATAR MIG SJÄLV IBLAND TROTS ALLT! Svarade inte första tre samtalen, utan försökte fokusera och stensätta mig på ett "NEJ". Jag var jätteduktig i början på samtalet. Sa bara nej nej nej nej. Men.. ja, jag tappade det. Så nu råkade jag lova att fara dit och träna på torsdag ändå. Fast jag skulle säga Nej! Ååååhhh.. varför är jag så bra på att bli övertalad? Suck.

I övrigt då? Ja, jag vet inte. Tiden går rätt snabbt, men ändå sjukt långsamt. Det beror kanske på vad det är man vill få ut av allt. Vad vill jag få ut? Massor med roligheter och aktiviteter! Ha skitkul! Lucky-girl! Typ det. Och ibland känns det som att jag inte hinner med det riktigt. Eller kanske glömmer bort det. Det är inte skitenkelt att leva för dagen hela tiden, och det ska man nog inte alltid göra heller. Ibland ska man nog tänka efter lite extra. Vara medveten om eventuella klurigheter där framme. I mitt läge tror jag dock att det är personerna i min omgivning som är mer oroliga över klurigheter där framme än vad jag är. Jag har börjat se det såhär; "jag har haft så jävla mkt klurigheter för mig sista året så nu är det slut med de! nu blir resten av mina grejer finnemang!". Så alla i min närvaro, ni kan vara lugna! Håll er till mig så går de fiiint! Sen har jag ingenting just nu som borde kunna bli speciellt klurigt. Allt blir ju som sagt vad man gör de till, men några större oros-moment ser jag egentligen inte. Ja, förutom de som jag själv skulla kunna skapa. Men de är nog mest inuti mig.

Sen kan vi ju räkna bort att jag missade typ fem bussar igårkväll, och idag när jag åkte till träningen hoppade jag av på helt fel bussplats och lyckades sen också tappa bort mig när jag skulle hitta till fotbollsplanen. Men vaddå, det är bara småpinnar! Ingenting som stoppar hjulet.

Nu har jag verkligen spytt positiva grejer.
Ge mig nu lite för dessa ljusa ord!

Jag vet vad jag vill lite nu!