...urk.

Imorse när jag vaknade gjorde min kropp ont. Seriöst, det gör ont överallt. Alla muskler, alla leder, till och med huvudet! Dessutom skriker min mage efter mackor som jag inte har hemma. Eller.. pålägg iallafall. Har jag det ena, så har jag ite det andra. Och när jag väl har fixat det andra så kommer jag hem och då har det ena möglat. Som nu då. Jag har miljoner mackor och flingor och gröt och sylt osv. Men jag har ingen mjölk, fil eller pålägg till mackorna. Bara smör. Suck. Jag som vill ha tomtegröt till frukost idag, men det känns inte lika gott utan mjölk. Jag tror det blir soppa till frukost, för det har ajg i frysen från förut. Något Iksu blir det inte idag, jag avbokade när jag vaknade. Min kropp säger nej känns det som.

Jag tror det blir frukost på säng för mig. Så fort jag sticker fram en tå utanför täcket så blir den blå och lossnar. Typ. DET ÄR SVINKALLT. Fan vad less jag blir nu en stund. På kroppen och på lite annat. På vissa människor blir jag knäpp. Ingen bra dag det här känns det som. Varför är folk så svåra? När folk är svårare än mig så är det fan illa, för jag är nog näst intill omöjlig. Tur jag är en lindansare som hänger kvar trots att nån skakar på linan jag balanserar på. Nog för att jag hänger i fingertopparna vissa gånger, men nog jävlar håller jag hårt. Men seriöst, lev lite enkelt nu va.

Nu ska jag bara ragga upp en stolpe att stoppa motorvärmaren i över natten. Jag planerar nämligen att köra bil och se hockey tidigt imorgon. Kors i taket alltså, det är faktiskt sant. Jag ska upp och se hockey. Men vad gör man inte för att stötta laget till vinst, hehe. För det finns inget annat alternativ än vinst ifall jag tagit mig dit. Näe, nu måste jag rycka upp mig. Frukost, bolaget, fika hos Helena och bebisen och sen till Obbolaby och hämta bil. Det är planen. Hoppas kroppen gillar den planen..