Jag måste lära mig att tygla mitt humör. Thats it. Jag blir arg, irriterad, ledsen, besviken - och jag tar istort sett alltid ut det på fel personer. Ja, den jag råkar prata med för stunden eller hamnar i min väg, den personen får alla mina känslor över sig. Usch, jag skäms när jag tänker på det - och det händer allt för ofta. Det värsta är nog att de är de människor som jag tycker om allra mest som får hela lasset över sig. Förlåt! Varför lär jag mig inte? Max två dagar i byn - sen pallar jag inte mer! Det är så dumt att det blir så, så omvänt. Jag borde stänga av min telefon när humöret sjunker. Mitt samvete gör ont. Ja, det är ju inte dig jag är irriterad på!

Nu ska jag krypa under mitt täcke och skämmas. Jag är trött efter föregående natt och en tidig morgon. Imorgon måste jag upp före sju för att fara till tandläkar-jouren. Ett under att jag härdat denna smärta hela helgen! Ja, sen ska jag passa på att springa all dålig energi ur mig på ett löpband på Iksu! Eftermiddagen tänker jag spendera i en solstol i stugan.

Jag längtar till sol. Jag längtar till veckoslutet. Jag längtar till fågelkvitter och jag längtar långt borta. Ja, jag har en längtan och jag vet precis vad jag längtar efter som mest..