Shit alltså, det är verkligen becksvart ute och jag är all alone i stora livsfarliga huset i Obbola. Grannen är också på semester så inte ens där lyser det. Jag sitter vid köksbordet, och nu när jag tänker på det så lyser det inte i något av de 4 husen som jag kan se härifrån. Scary! Inte ens en liten nattlampa!

Jag har hunger och sug! Jag får sånna där anfall då jag blir super-sugen på helt kostiga saker! Typ fetaost. halloumi, korv! Gaaaah! Ja, så nu sitter jag här och käkar potte-sallad direkt ur förpackningen tillsammans med ett stort glas juice. Jag vet att det finns glass i frysen också.. och supergoda mackor! Livsfarligt alltså. Jag gruvar mig för den dagen jag blir gravid! Jag menar, om suget är så olidligt så jag sitter och käkar direkt ur förpackningarna nu så kommer det väl knappast bli lindrigare då.. (undra om vi har oliver hemma?!?)

Jag undrar om jag kommer att bli sittane här hela natten nu. Det är som lite mysigt med köksbord när det är kolsvart ute.. Eller så är det bara det man försöker intala sig - för egentligen är jag så jäkla livrädd att jag inte ens vågar gå på toaletten! Problemet med att sova ensam är också hur man ska göra med sovrumsdörren. Jag menar, om man stänger den så vet man ju aldrig vem som kan smyga utanför. Men om den är öppen så kan den som smyger utanför lättare komma in där jag sover! Och hur tusan gör man om en lampa lyser i källaren!? Går man ner för att släcka den måste man springa upp i mörkret och någon kan hugga tag i fötterna i trappan. Men om den lyser kan jag se skuggor från mig säng (om jag har dörren öppen) och tänk om jag då ser någon som går där i skuggan!?

Näe, jag borde helt enkelt inte sova ensam. En katt skulle man haft. En stor och stark katt. Som kan skrämma iväg alla som bryter sig in till mig på nätterna. Och som håller alla spöken borta. Och som kan ligga nära bakom ryggen så jag inte behöver vara rädd. Ja, jag måste se till att mina päron köper sig en katt. Annars måste jag nog sluta vara blom-vakt här. Det är nämligen för mörkt ute..

Godnatt.