Usch, det var många år sedan jag var så rädd som jag var i natt. Mina timmars sömn är verkligen lätt räknade.. Först kunde jag inte somna, och när jag väl somnat så vaknade jag bara nån timme efter av att jag skrek! Hade värsta mardrömmen någonsin, en sån där som man hade när man var liten! Grät gjorde jag och var alldeles sjöblöt i svett. Ute regnade det och jag var helt säker på att någon skulle komma och ta mig. Efter ett tag vågade jag mig fram till fönstret för att låsa det ordentligt med haken. Men jag vågade fasen inte ens blunda sen! Kalla kårar efter hela ryggen och jag kom inte på en endaste människa att ringa där kring 03.00. Satt uppkrypen i sängen med täcket runt mig länge och bara tittade ut i mörkret och väntade på att jag skulle somna med ögonen öppna.. Jag övervägde faktiskt att ringa hem till Obbola så att någon kunde komma och hämta mig, men de gjorde jag inte. Vem ringer man mitt i natten när man är livrädd och inte ens vågar stänga ögonen? När man är världens ensammaste och räddaste? Jag har ingen aning...

Jag hatar att sova ensam..