Jag är dubbelmoralen själv.

Jag bryr mig verkligen inte. Men egentligen är det väl det jag gör, när jag ibland verkligen vill bevisa hur mycket jag inte bryr mig (eeh..?). Ibland blir jag bara så arg när människor tror sig veta så mycket om mig och ofta också om många andra. Ja, ännu argare blir jag väl också när de då och då råkar ha rätt i det de tror. Det är liksom attityden som stör mig, "lilla, lilla flicka". Jag är stor och vuxen eller åtminstonde lika vuxen som många andra. Iallafall ibland. Hur som helst så är jag lagom vuxen och jävligt nöjd. Sådeså. Jag vet bäst, åtminstonde om mig själv och ingen har rätt att tro att de vet bättre om mig än vad jag själv gör. Krångligt att sätta ord på..

Jag antar att jag i grund och botten kan vara rätt så lättpåverkad även ifall jag själv inte alltid vill erkänna det. Ett tonfall kan förstöra en hel dag och en meningslös åsikt en halv kväll. Ja, ibland iallafall, om jag råkar vara på det humöret.  Rätt ofta kan något som jag bara tror, anar, inbillar eller oroar mig över förstöra många dagar. Idiotiskt och dumt egentligen. Men det är svårt sånt där ibland, att tro lite mer om sig själv. Jag jobbar stenhårt på att lära mig att tro på mig själv och andra. Det handlar om tillit, och sånt är svårt. Jag vet jag har anledningar till att känna just så ibland, men iallafall.!

Jag vet rätt lite, men om mig själv vet jag mer än alla andra. Och när någon sätter sig på mig och tror sig veta mer och bättre blir jag arg. Kanske också för att jag ibland tvivlar på vad jag egentligen vet om mig själv. Just nu säger jag iallafall skitsamma för jag tar det som det kommer. Sen om jag pluggar rätt, bor rätt, lever rätt och tycker rätt.. - det ordnar sig tids nog. Go with the flow och njut av dagen som den är. Jag gör det jag mår bra av för stunden och jag tycker om mina guldklimpar och mina ögonblick. Jag mår bra med bra människor runt mig och för mig är det just sånt som räknas för tillfället.

Godnatt.