Jag skrev just ett lååångt inlägg. Och jag publicerade det. Sen insåg jag att det verkligen var mina tankar i ord där på skärmen. Min blogg är mina tankar. Inte mina dagar. Min blogg har alltid varit om det som snurrar i mitt huvud bara för att jag för min egen del ska få det ur skallen. Problemet nu är att jag börjar känna mig naken när orden väl är på sidan, för det är våldigt många ögon här nu för tiden.

Men en blogg där jag skriver om mina dagar, det skulle inte vara.. min blogg.
Jag måste fundera över det här. Tills vidare så skriver jag bara in sista stycket
av mitt monsterinlägg.


Tja, jag är rätt nöjd iallafall. Det flyter på och det trivs jag med. Inga större skavsår och nästan bara härliga människor i min omgivning. Vad mer kan man begära? Jag gillare. Även fast man aldrig vet vad morgondagen har att erbjuda, men det är väl en del av äventyret! Man måste leva lite farligt och våga lite extra för annars blir chanserna färre att man hamnar på någon riktigt härlig våg! De är när man vågar mest, som man vinner störst. För om man fegar så får man aldrig smaka den godaste kakan.

Ja, antingen ses vi på toppen, eller så på botten.