Jag ska inte berätta för mamma och pappa hur det gick för mig på tentan. Jag ska inte berätta att jag kunde en fråga av typ 8. Jag ska inte berätta att jag fick panik när det inte var förrän på sista frågan jag kunde svara. Jag ska inte berätta att jag satt i 1 ½ timme och bara väntade på att nån skulle gå så att jag slapp gå först. Jag ska inte säga att tentatiden egentligen var till 16.30. Jag ska inte säga att jag nästan skrattade när jag läste en av frågorna. Sen ska jag inte säga att jag nu mera kan kallas för Fröken Underkänd.

Så IDIOTISKT!
"1. Förklara växthuseffekten och ozonproblematiken för en klass 8."
"2. Förklara samma fenomen för en kollega som inte vet ett dyft om naturkunskap."

Svar:
1. (förklarade hela skiten)
2. Jag skulle förklara på ganska exakt samma sätt, men lite beroende på hur utvecklingstörd
min kollega var och hur smarta eleverna var. HUR MÅNGA SÄTT KAN MAN FÖRKLARA DET PÅ!?

Seriöst. Det ska ske många under och mirakel för att jag ska ha klarat det där. Men som sagt så tror jag ju på sånt, och jag har mer än en gång fått höra att hela jag är ett litet mirakel, så vem vet? Nog för att det var ett tag sen jag gjorde något mirakulöst nu men.. Inställning!

Nu ska jag duscha och äta, sen ses vi i dimmans snesteg.