Ännu en natt som jag sover många härliga timmar! Så skönt. Ändå tvivlade jag när klockan ringde imorse. Ställde om klockan till efter första lektionen och la mig i sängen igen, men så knackade mitt samvete mig på axeln. NEJ CARRO! Så jag gick upp ändå.

Det första min handledare sa idag var "Nu jäklar Carro kommer du få visa vad du går för!". Jag fick ont i magen direkt. Första lektionen bestod av Mig, min handledare (manlig) och EN ELEV. Den endaste eleven var dessutom två meter lång och såg ut som ett skidproffs. Yes tänkte jag. Vi skulle alltså ut med skidorna på isen, och vidare ut mot havet. Känner ni svetten? Handledaren och eleven susar iväg och glider ovanpå skaren hur smidigt som helst. Och jag som borde väga betydligt mindre än dessa karlar (nog för att jag blivit lite tyngre men..) sjönk igenom hela tiden! Det gick enbart att staka sig fram med stavarna, för så fort man använde benen sjönk man igenom. Jag ramlade. Rakt i backen. För första gången på hela praktiken. Jag hatade snön. Jag hatade de där karlarna som flög fram. Svetten rann efter ryggen. Jag har skavsår på mitt lillfinger. håret klibbade i pannan. Plötsligt kändes skidor inte längre lika härligt (trots solen!). Jaja, efter en timmes stenhård träning (för min del alltså..) så var äntligen lektionen slut. Det var den enda klass nio som jag haft idag.

Jag belönade mig själv med frukt och stek mot en husvägg.

Ja, efter den första mördarlektionen så hade jag två till skidlektioner på isen. Denna gång med sjuorna. Sjuorna är bra. För där finns det elever som är lika dåliga som mig. Ja alltså, livsnjutare. Jag kan lova er att mina överarmar kommer att smärta ännu mer imorgon än vad de gör idag, för jag har i princip stakat hela dagen. Benen var ingen ide att använda eftersom att man antingen sjönk igenom skaren, eller gled bakåt. Ge mig massage tack? Axlarna?

Lite sorgligt känns det att denna tid nu är slut (det trodde jag aldrig jag skulle säga!). Men nu har jag ju börjat gilla eleverna. Ja några iallafall. Och börjat inte-gilla några. Och dessutom har jag fått höra att jag kommer blir en BRA LÄRARE! "Du är den bästa lärare vi haft för du låter oss gena i skidspåret!" (ja alltså, vi låg helt sist och jag var dödligt trött i benen. och näe, handledaren märkte inget) och "Du kommer bli en jättebra lärare, för du är dålig på både skridskor och skidor! Och det är inge bra med lärare som kan allt, för då känner sig eleverna så dåliga!" Ja.. jag gillar komplimangerna. Hur som helst är praktiken över och jag fick till och med en kram av min handledare. Det är STORT för de som vet vem han är. En legend. 46 år i yrket. Har haft halva min släkt som elever.

Nu ska jag skriva klart rapporten och sen ska jag basta.
Tro mig, mina axlar och armar kommer att gilla det.

Puss.