Ja hej då.

Helgen har väl varit bra men ändå dålig. Fast rätt bra ändå. Nu känner jag mig sjukare än sjukast. Halsen gör ont. Magen svider. Inte riktigt på topp. I fredags hade vi tentakalas och lekte lekar och njöt av trevligt sällskap. Lördagen bestod mer av rock-band och rumpskak. Sådär kring lite senare dog jag av helt. Det var som om någon drog ut kontakten och helvettet släpptes lös. Rundgång blev det iallafall och min telefon gick rätt het där ett tag. Jag ville hem och dra täcket öve rhuvudet och inte vakna på länge, men det gick inte. Ja jag vet inte alls vad, men de var nog bra att jag fick sova och vakna upp på en ny dag istället. Inte för att de börjae speciellt mycket bättre med ännu mer kaos men. Hur orkar man?

Jag är kanske världens känsligaste människa när min sömn och mat blir rubbad, men ändå. Ibland måste man få ha sådana dagar alltså. Vara lite bitchig och irriterad och trött och ledsen och mest trött och ledsen. Lite less sådär. Tur att det händer mig så sällan. För oftast är jag faktiskt rätt så glad.

I veckan ska jag på VFU och det spelar ingen roll att folk säger att det är roligast på hela utblidningen för det tycker inte jag. Jag vill ha mina människor runt mig och inte åka skidor och äta apelsin från 8-16. Inatt måste jag sova i Obbola men imorgon flyttar jag hem till stan igen. Man mår så mycket bättre av att ha härliga människor runt sig. Guld värt. Den här veckan måste bestå av många sällskapskvällar. Jag kan behöva det.

Jadu Fröken Lindberg, hur tänker du klara dig smärtfritt ur det här?