Nu har jag pillat klart i min lägenhet så nu är det ren och fin igen. Dessutom är all tvätt tvättad också! Så grymt skönt! Egentligen borde man väl vika tvätten också för att det ska gillas, men jag vet inte om jag orkar... Glömde såklart sista maskinen i så jag måsteju vara uppe nån timme till..

Mitt besök var väldigt trevligt och vi drack te med honung
och såg på Greys med tända ljus över hela min lilla lya.
Tänk vilken mysfaktor jag kan få här trots allt. Jag är nog
en rätt mysig människa!

Idag har vi kommit fram till att man dras till en viss typ av personer, på ont och gott. Det spelar nog egentligen ingen roll vad det är man vill, för man fattar tycke till vissa, och inte till andra. Tänk så svårt det kan vara att gilla vissa människor, fastän man kanske vill och försöker, och fastän man egentligen inte hittar någon viss anledning att inte tycka om personen. Samtidigt som man kan falla framstupa för vissa trots att det finns miljoner anledningar till att man inte borde och att man kanske egentligen inte vill. Hur dumt är inte det?

Hur enkelt vore det inte om man själv kunde bestämma vilka man skulle tycka om, och vilka man inte skulle tycka om? Jag menar, vissa personer kan jag störa ihjäl mig på trots att de egentligen aldrig gjort mig något illa, utan bara ljudet och synen av dem gör att jag gnisslar tänder av irritation. Och andra kan jag dras till som en magnet trots att det egentligen inte alls finns någon anledning till det. Men för att vara ärlig så börjar jag se ett mönster. Jag har hittat mina typer på något sätt. Det finns sisådär 5 stora punkter, och är de uppfyllda så blir jag nyfiken på direkten! Tro mig, det har sina nackdelar. Sen finns det garanterat ett antal punkter för de typer av personer som jag ogillar också, men de har jag nog inte kunnat pricka ut exakt ännu. Eller, inte alla iallafall, men vissa. Och det har också sina nackdelar! Nog för att jag tycker om de flesta, men vissa fungerar jag helt enkelt inte med!

Näe, nu ska jag gå och blåsa ut mina fina ljus som står i badrummet (till och med där har jag det mysigt!) och sen ska jag borsta mina tänder och lägga mig i sängen och fundera på min simlektion imorgon. Tänk att man kan bli så nervös över så lite egentligen! Men efter imorgon klockan 13, då är det faktiskt helg, och hur underbart känns inte det!

Ja juste, vi kom också fram till att nu för tiden har man ingenting att gråta över längre, och det är då man börjar gråta över småsaker. Typ när man gråter floder över fjantiga program på teve, eller när man blir tårögd av att någon ger än en komplimang. Får man komplimanger för sällan eller har man blivit gammal när man blir rörd av att höra en? Hur som helst borde man kanske gråta lite oftare, för man känner sig så tom efteråt, på ett bra sätt. Fast så ska man kanske inte säga, för då lär de väl gå åt helvette nu snart.

Just nu mår jag iallafall fint och jag tycker om min nya granne som guld!