(som vanligt) så är jag inte hemma. Onödigt att jag ens har en lägenhet, borde lägga pengarna på en bil där jag kan ha mina kläder osv i istället, eftersom att jag sällan ens sover hemma nu mera. Idag har jag iallafall vårkänsor. Jag blir kär i solen och i fåglarna och i gruset och allt såntdär.

Efter en föreläsning på morgonen så blev jag hämtad på skolan och vi for ner på stan där vi åt finlunch! Pratade lite om allt mellan himmel och jord och jisses vad tiden går undan. Efter lunchen skulle jag en "snabbis" förbi optikern för att köpa mina glajjer. Nice - förutom att vi blev kvar i 60 minuter. Jag är kanske inte så trevlig att stämma träff med alltså! Vill man hinna träffa mig, för man alltså följa med på sådana ärenden! Men två par helt nya glajjer blev det trots allt, och jag blev 3000 kr fattigare. Sen fick jag skjuts ut på västerslätt där jag hämtade hem en nypolerad Pärla.

Tänk så svårt man har att gå ihop med vissa människor trots allt. Att vissa saker kan gå så snett trots att man egentligne inte riktigt kan sätta fingret på vad det egentligen är, och när det hände. Men efter ungefär 3 minuter så börjar det, alla småsaker. Att man kan tycka om någon, men ändå irritera ihjäl sig!!! När man kommer på sig själv störa sig på saker som man egentligen inte har något med att göra och när man gnisslar tänder bara för att man tycker vissa saker är så dumt dumt dumt, trots att det kanske är småsaker! Tillslut kan man inte ens tänka sig hur situationen såg ut för itne allt för länge sedan (hundra år sedan). Man kan inte ens tänka sig att det faktiskt varit annorlunda en gång! Jisses alltså, det känns helt otroligt. Tur att livet är annorlunda nu.

För övrigt så funderar jag på att bosätta mig här. Förstår ni lugnet? Solen, fåglarna, luften, allt. Jag vill aldrig mer komma hem. Ja, till stan alltså. Och så länge jag har bil så slipper jag ju faktiskt. Jag njuter, av varje sekund. Livet är fasen underbart alltså! Jag trivs just i denna sekund.