För hur mycket man än försöker stöta det ifrån sig så kan man som inte rå för när någonting där inne får för sig att göra ett sånt där spratt. Man kan som inte hjälpa det, oavsett vad allt annat säger. Rätt så skrämmande det med faktiskt, att även fast man nästan lurar sig själv vissa gånger, så finns det ju kvar. Ibland är jag så bra på sånt, att lura sig själv. Tro på sina egna små lögner. Kan vara rätt smärtfritt ibland också faktiskt. Hur som helst så kan man inte döda alla fjärilar, så är det bara. Och inte heller kan man hjälpa att man tycker att de är så vackra att se på. Rätt vad det är så kommer man på sig själv att man kanske gillar dom trots allt, de där fjärilarna. Speciellt de blåa. Ja man riktigt njuter av att de flyger runt där och gör dagen så fin. Men ja, det är skrämmande. Det är det. Det ska det nog vara. Fjärilar är livsfarliga. Det vet väl alla?!

Nu ska jag sova och hoppas att solen skiner imorgon.
Hitills har jag faktiskt bara sett en nässelfjäril, men det är nog bara för att jag inte letat tillräckligt noga. Imorgon ska jag hålla ögonen öppna efter fjärilar. Sen ska jag se om den är lika vacker som de där blåa? Jag längtar till Obbola.