Jag sitter i min soffa och kan inte riktigt få ro att koncentrera mig på varken studier eller fotbollsmatchen på tv. Egentligen har jag väl ingenting i huvudet, det är bara någonting som kryper i mig. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra av mig själv, om jag kanske ska sätta mig i bilen och bara köra. Att köra bil fort och ensam med hög musik i högtalarna har en tendens att göra mig lugn. Precis på samma sätt som vissa sällskap har en lugnande effekt på mig. Det är som att det lägger sig en hand över bröstet på mig då, som får mig att andas djupt ner i lungorna - istället för de där lite kortare andetagen som brukar komma när man har svårt att komma till ro.

Det var faktiskt min mamma som sa till mig, hur stor effekt vissa människor hade på mig. Ibland träffar jag personer som klaffar så bra in på min själ. Jag behöver bara ha dem i min närhet för att känna det där lugnet i mig. Egentligen skulle jag nog kunna spendera en hel dag med att bara se på den personen, gå runt i dens närhet och må bra. Ja, resten släpper som. Konstigt hur vissa människor kan komma att spela så stor roll i ens liv, utan att de egentligen kanske inte alls gör det. Det är bara någon typ av area de har runt sig, som gör att man slappnar av..

Det var också mamma som sa till mig att jag har varit sådär lite speciell enda sen jag var liten. Jag har svårt för förändringar, även ifall de nödvändigtvis inte är negativa. Det är mer själva grejen att vardagen förändras som ibland kan göra mig sådär.. konstig. Jag hatar när jag inte har kontrollen. Jag hatar när jag inte vet vad jag har att vänta och vad som ska hända bakom nästa krök. Jag vet egentligen inte vad det är som får mig att bli sån, för egentligen är det väl ingenting dåligt med förändringar och att inte ha kontroll över allt. Jag vill kunna förbereda mig ifall det ska hända något. Speciellt ifall det är något som är jobbigt och tungt. Då vill jag vara förberedd så det inte kommer som en käftsmäll. Eller något? Ja, jag föredrar nog att veta vad som ska hända.

Det är storm ute. Lite läskigt men ändå mysigt.
Jag vet inte riktigt var jag ska placera tankarna...