Godkväll människor.

Ikväll har jag ätit så min mage är XXL och jag har sett alla avsnitt av Greys och jag har inte pluggat allt för många minuter. Man prioriterar sina val =) Kan faktiskt ärligen säga att jag inte har någon ångest trots allt och att jag längtar tills imorgon efter jag skrivit klart den där skiten. Inte en chans att jag sitter i 4 timmar och knåpar och skriver, så när jag är klar ska jag susa ner till staden, lämna igen  min Rödluvan-klänning och sen fara till Mariehemsängarna och njuta av livet.

Ibland får man sånna där moments då man bara tänker att "just precis nu är livet så bra." Idag när jag låg på rygg i gräset och tittade på en knallblå himmel, lyssnade på några fiskmåsar och kände doften av sånt där som är så bra då kändes livet verkligen bra. Jag fick en sommardag trots att det bara är vår och faktiskt två veckor kvar till sommen, och jag ville inte riktigt släppa ögonblicket! Det kändes bara så.. bra! Man lever så ofta i tider som bara är lånade och man vet ju egentligen att man tids nog måste lämna tillbaka allt. Allt som är bra kommer ju att försvinna, så är det. Men istället för att sluta leva på den där lånade tiden och bara vara så måste man se til att skjuta upp den där dagen då allt försvinner så länge som möjligt. För oavsett när den dagen kommer, så kommer vägen dit ha varit värt det! Hur man än vrider på det så är det vägen dit, inte punkten längst där borta som man kommer att uppskatta mest. Jag lever mer än gärna på lånad tid, för jag älskar den där känslan då allt man kan säga är att "just precis nu är livet så bra". Det är helt enkelt värt det.

Nu ska jag sova och drömma om fiskmåsar och tentor och bröllop (Greys!) och filtar och kuddar framför en brasa och stjärnklara nätter och miniräknare och människor som gör mig alldeles varm inuti. Jag ska drömma om alla moments och ögonblick och stunder och allt sånt där man vill spara i en liten ask och ta fram då och då.

Varje ögonblick räknas.